Jag fattar ingenting känns det som. Detta är Sverige och jag känner mig bortkommen. Jag vill gärna köra på fel sida vägen och måste koncentrera mig till max att inte göra det. Idag kom jag på mig själv att jag var nära att köra mot rött också!! Jag undrar hur den förklaringen för farbror polisen hade låtit:
” Jo, förstår du polisman, att jag kommer ifrån Bahamas och på ön där vi har bott finns bara ett trafikljus och nästan inga vägskyltar. Så jag glömde helt enkelt att se det röda ljuset!”
Jag har vant mig att titta på trafiken och det funkar nog inte här hemma. Jag har även glömt att titta på hastighetsmätaren. Vaa, finns det lagar att följa! Ojdå… Naturligtvis finns det lagar på Bahamas men polisen prioriterar annat där vilket resulterar i att jag följer sin egna lilla lag om vad som är säkert. Jag är ingen fortkörare och behöver ändå aldrig köra fortare än tillåtet på Bahamas.
Parkering! Jahaa måste jag stå inom vita linjer också. Jobbigt. Kan man inte bara stå där det finns plats???
Vart kan jag ladda kontantkortet till mobilen? frågade jag killen där jag köpte nytt SIM kort. Han tittade på mig som om jag var helt IQ befriad och rabblade upp alla ställen där jag kunde ladda.
Jag handlade med kort i en affär och kvinnan bakom disken sa: Du har ett chip på ditt kort då ska du stoppa i kortet här… Jag fattade ingenting. Chip? Jag stoppade ner kortet i en låda utan att veta varför. Vad ska jag göra nu, sa jag. Jag hörde verkligen hur trög jag lät och tänkte att nu måste jag nog skärpa mig.
Vid en annan disk så betalade jag och sedan sa jag tack. TACK TACK sa lillen och skrattade och vinkade febrilt till personen bakom disken. Den sura människan gjorde inte minska min att ens le åt honom. Torrboll…
På IcaMaxi sprang jag omkring som en riktig utlänning. Både lillen och jag såg oss omkring som två fån. WOW kolla här, sa jag. WOW sa lillen WOW WOW WOW och vi stod och tittade på tvålkoppar i olika former. Folk vände sig om och glodde på oss. Det är så stort och det finns så mycket att köpa. Jag visste inte vart någonting fanns och var tvungen att läsa på paketen för att få rätt mat. Jag har glömt hur förpackningarna ser ut. Mjölken på Bahamas kommer i 1 gallons plastdunkar (3,6 liter tror jag) och ser inget ut som här hemma. Lillen var till en början glad och vinkade glatt till folket i affären och skrattade och pekade vilt omkring sig. Ingen vinkade tillbaka. Han är ju van vid att folk pratar med honom i affären och undrade säkert varför alla såg så allvarliga ut. Svenskar är allvarliga och pratar inte med okända… Min shopping-runda tog allt för lång tid och väl i kassan fick Enzo ett sammanbrott och skrek öronbedövande och började galet att bita i en purjolök och en banan. Han öppnade körsbärstomaterna och åt vilt av dem!! Herregud får ungen ingen mat, tänkte väl alla….
Som tur var så åkte vi till stranden idag och där kände vi oss hemma. Vattnet var kallt (tyckte jag) men det brydde sig inte Enzo om, han var glad att få springa av sig i sanden igen. Naken. Så får man göra i Sverige.
