Det finns ingen ände på alla utforskningar som min son har för sig.
Vad gör han? Vad finns det där bakom som jag har missat? Ju mindre ett utrymme är, desto roligare är det att klämma in sig där.
Kanske har man som vuxen glömt hur roligt det är att utforska världen som barn? Vår vuxenhet och konsekvenstänkande gör att vi inte gör vissa saker.
Enzo lägger sig ofta på mage och stoppar ett fastsittande dörrstopp som sitter på väggen i munnen. (Han gör detta varje dag så det måste vara något speciellt med detta dörrstopp)
Idag fick Enzo krypa omkring lite vid sidan av poolen. Underlaget bestod av ganska sträv ,mönstrad betong. Jag tänkte först att jag skulle hålla i honom så att han kunde gå där. Men han vägrade att stå på benen, han ville krypa. OK tänkte jag, han måste ju få känna hur betong känns. Direkt ner och smaka på betongen. MMMMmmmm. Sedan rekordfart till gräsmattan.
Häromdagen tog jag med två leksaker till poolen för Enzo att leka med: en anka och en mugg som jag tänkte att vi kunde använda att hälla vatten med. Jag visade Enzo hur man kunde hälla vatten med muggen och gav sedan muggen till Enzo. Han tog muggen med vatten och skulle dricka! Nej! Inte poolvatten! Enzo tittade på mig. Jag förstod då att det måste varit det mest naturliga för honom eftersom han alltid får dricka vatten ur en mugg och nu helt plötsligt ska man inte dricka utan att hälla ut vattnet istället? Så får man ju inte göra annars! Han måste ha undrat hur jag ska ha det egentligen. Dricka eller hälla ut? Bestäm dig morsan!
Kram till er
