-Nu ska vi dra upp en morot, sa jag till sonen!
-OK mamma!
Treåringen har aldrig sett en morot komma upp ur jorden men idag var det dax.
Han drog i blasten och då kom den upp. Han stirrade på den så mycket så jag trodde att hans ögon skulle ploppa ut. Lyckan som sprutade fram ur honom går inte att beskriva.
Sonen blev så glad över moroten och sprang omkring och sprang iväg med den. Jag hann inte mer än bara knäppa på måfå (därav bildkvalitèn).
Den var ätbar i allra högsta grad.
Nu vet vi att det går att odla morötter på Bahamas. De ska sås på hösten för skörd under vintern.
Mera ätbart kan du se hos Sinneskattens Tema fredag.
Haha – härlig berättelse från verkligheten.
Ha det gott och tack för titt-in!
Härligt var rätta ordet 🙂
Sådana där stunder ska man bara stoppa in i minnesarkivet och njuta länge av! Nästan så att ögonen tåras 😉
Stunden har verkligen åkt in i minnesarkivet. Jag tror definitivt att det bästa sättet att få barn att gilla grönsaker är att odla dem själv. Glädjen i att se något växa och sedan kunna smaka slår allt som finns i en affär.
Åh så gott med egenodlade morötter! Och vilken känsla för ett barn. Guld värt!
/Karin (som drar till Aruba på måndag!)
Ja, jättegott, så gott att vi borde ha femton kullar med morötter för att klara vårt behov av läckerheterna.
Ha en underbar resa till Aruba!
Vilken lycka!
Ja, lycka är rätta ordet! 🙂
Homegrown’s all right with me.
Homegrown is the way it should be.
Homegrown is a good thing.
Plant that bell and let it ring.
Så skaldade Neil Young i en av sina låtar.
Och detta är ju bevis för att det stämmer. 🙂
Tack för den, Jah! Visst har han rätt! Vi har många bell-peppers som växer här ute, så många att vi är självförsörjande med paprikor. Och nog ringer dem alltid. De ringer oss till bords 🙂
Men vilken rolig och “söt” historia….att ett barn blir glad över en morot :-))