Lillen har haft tredagarsfebern. Helt plötsligt upptäckte jag hur han var väldigt slö och irriterad. Febern visade på 39,9 grader. Det blev en tur till doktorn, han visade inga andra tecken på sjukdom så det var mystiskt tyckte jag. På väg till doktorn klockan elva på kvällen så började Enzo härma ett lejon och asgarva åt sig själv. Han skrattade och skrattade! (Med andra ord verkade han hur frisk som helst eller hallucinerade han lite?) Mario och jag bara tittade på varandra medan lillen fortsatte att vara ett väldigt glatt lejon.
Doktorn ville ge honom antibiotika! För VAD? Hon visste inte heller vad han hade. Jag är ju ingen doktor men jag gav honom bara febernedsättande och väntade.
Dagen efter var lillen mycket noga med att hushållsbestyren inte kan vänta trots att man har hög feber. DET SKA STÄDAS! Moppning av golv och skrubba bordet.
Fyra dagar senare visade sig utslag på hela bålen och ansiktet. Han mådde bättre men såg förskräcklig ut.
Nu mår han bättre och utslagen börjar gå bort.
Nu står Enzo och hackar i bordet med en penna så det är bäst att jag tar itu med saken.
