Som en fåne stod jag där

Det är svårt att vänja sig vid vissa saker. Normalt så stänger jag av jobb-hjärnan när jag åker och tränar på kvällen trots att jag vet att jag kan stöta på medlemmar på klubben. Jag åker dit så sent som möjligt för att undvika jobb-relaterade möten och konversationer och annat som hör jobbet till. Jag vill bara åka dit och vara för mig själv och rensa hjärnan ifrån mamma-livet. Oftast är jag helt själv i gymmet.

Igår så åkte jag dit som vanligt sent på kvällen. Jag går in och upptäcker att jag inte är själv. En man står och läser på anslagstavlan där makens och min info sitter uppe. Jag hälsar och mannen hälsar tillbaka.

-Är det du som är Carola, säger han när vi har hälsat på håll. Han kommer fram och tar mig i handen.
-Ja det är jag, säger jag och håller samtidigt på att smälla av när jag ser honom i ansiktet. Framför mig står en Hollywood kändis och jag känner mig nästan lite rädd eftersom mannen kan vara ganska brutal i endel av sina filmer. Min hjärna säger ju att jag vet att det är hans jobb att spela roller men jag har svårt att fatta det när jag står där. Dessutom spelar han i en film som finns på min favorit-lista och i filmen finns en av de otäckaste scenerna som jag har sett. Det är en sådan scen som man ångrar att man såg. Jag ryser. Mannen har en fantastisk närvaro och är trevlig och vill gärna att jag ger flickvännen en massage. Vi bokar in den och sedan fortsätter han sin träning och jag försöker komma ihåg vad jag hade tänkt att göra i gymmet. Ingen aning längre.