När man öppnar fodralet

Att leva utan solglasögon på Bahamas är som att leva utan skor i Sverige. Man klarar sig, men det börjar lite smått obehagligt efter ett tag. Tänk dig att gå ut i smällkalla vintern barfota, det bränner till och så får man plåga sig igenom en förskräcklig promenad som man lika gärna kunnat vara utan. Så är det att gå ut utan solglasögon hos oss.

Dessutom är det skillnad på solglasögon och solglasögon. Maken och jag har använt samma märke solglasögon i 6 år. De kostar ganska dyra pengar och heter Maui Jim men jag lovar de är värda vartenda öre om man dagligen vistas på bländande vita stränder och glittrande hav. Maui Jim har special-behandlade, polariserade linser som gör att man ser färgerna bättre och allt ljus blir behagligt för ögonen.

Mina Maui Jims har slagit i allt tänkbart, blivit tappade ifrån diverse höjder, blivit suttna på och legat på havets botten mer än en gång, och de har alltid hittat tillbaka till mig utan en endaste skråma.

Men nu…

Under vår resa till Sverige så fick Maui Jimsen som vanligt ligga i sitt fodral i handbagaget. Jag kom till Sverige och öppnade fodralet bara för att finna det tomt!

Universum tog ett skutt och landade på mig. Va f…n?

Eftersom Sverige inte är som Bahamas så klarade jag sommaren med ett par billiga solglasögon och nu tänkte jag att jag ska beställa ett par nya Maui Jims. Då skuttar universum igen och talar om att min modell inte görs längre. Nu har jag googlat i två dagar och skrivit till företaget men modellen är rent omöjliga att få tag på.

Så mitt ö-livs problem idag består av att jag måste beställa en ny modell svindyra brillor som jag alltså inte kan prova innan.

Det är I-landsproblem på en bahamas-ö, jag vet, men mina ögon svider! Och vem därute går omkring med mina solbrillor på? Jag ska nog hitta den personen. Den stackaren.

Och om det finns någon själ därute som har ett par Maui Jims som heter Wavemaker, så är jag en glad aspirant på dem.