Här kommer en bild som får representatera DET NATURLIGA i livet. En trappa skapad av havet. Visst är den fin?
Nu till något annat.
För ca en vecka sedan skulle jag plantera 3 nya palmer på en strandstig som inte ägs av någon. Jag gick ut när det var mörkt eftersom det är oftast då som jag har tid, Mario är hemma och lillen sover. Började gräva men just som jag hade grävt det första taget så tänkte jag ATTANS HÄR FINNS DET NOG MYROR. PISSMYROR. Jag såg inget eftersom det var mörkt men jag liksom bara kände deras närvaro. Och sekunden efter började de små krypen BITAS mycket obekvämt på fötterna och handen. Jag slängde spaden och spang iväg och försökte skaka av mig alla myrorna och det var inte det lättaste. De var överallt och satte sina tänder i mig. Helt otroligt men de hann att bita mig till och med på magen. Och dessa bett är inte roliga. De blir liksom värre efter ett par dagar och kliar förskräckligt.
Mario tyckte det var ganska roligt och sa att jag borde inte gå ut och gräva när det är mörkt eftersom de enda som gräver i mörker är skumma typer…
