Mot civilisationen

Jag ska få semester! En resa till Washington DC i fyra dagar, utan barn i släptåg. Det blir nog lite shopping tror jag. Lite! Frågan är hur jag ska se ut egentligen när jag kommer dit. Jag tänker ju inte köpa vinterkläder för fyra dagar för att sedan släpa med mig till Bahamas. Så jag måste försöka att bylsa på mig med lager av kläder, utan att se ut som en uteliggare.

För det första så är det snö i Washington och jag har inga skor. Jag kan inte komma dit i flipflops eller? De enda skorna jag har är löparskor. Det får gå. Nästa problem är strumpor. Jag har inga riktiga strumpor eftersom de jag hade har försvunnit i tvätten som de alltid gör och de har inte synts till sedan dess. Normalt går man och köper nya strumpor när det händer men bor man på en liten Bahamas-ö så finns där inga strumpor att köpa. Jag har två par låga löparstrumpor som jag använder i löparskorna men då fryser jag om vristerna. Yllesockar har jag dock. De har jag stickat eftersom vi har det så kallt nattetid. De är i lila eskimå-garn. Lila yllesockar och löparskor.

Vindtät jacka har jag, så jag får knåpa ihop något smidigt under det. Jeans har jag, och en stickad mössa. Jag överlever.

Men ärligt talat, jag vet att jag ska shoppa, men vad ska jag ta mig till utan barnen? Ingen som säger “Gonatt tigermamman” och ingen att säga “Gonatt tigerungen” åt. Ingen som trycker ut all tandkräm och ingen som dansar till mina gonattvisor. Ingen som slickar på spegeln och ingen som låtsas vara Blixten McQueen!

Snyft.

Jag tror också att jag måste börja öva lite. Jag måste komma ihåg att det kommer bilar ifrån båda håll på gatan samtidigt. Vanliga snabba bilar dessutom, inga golfbilar. Jag måste komma ihåg att man ska låsa dörren om sig. Man lämnar inte skorna utanför dörren och man måste ha pengar att betala med. (Här på ön uppger vi bara ett nummer i vår lilla mataffär och sedan betalar vi notan en gång i månaden, eller lite när man har lust helt enkelt. Men jag glömmer även bort det eftersom jag aldrig behöver säga numret, de kan ju mitt nummer ändå.) Därmed sagt att jag måste komma ihåg att jag ska betala för saker, annars blir det lite pinsamt. Hur skulle den förklaringen låta för farbror polisen:
.
-Jag glömde betala, för jag bor på en ö där man betalar lite när man har lust.

-Mmm, säkert!

Det är bäst att jag börjar förbereda mig redan nu. Det får bli ett bagage fullt med kom-ihåg-lappar, för något annat lär jag inte ta med mig. Väskan ska fyllas till bredden på hemvägen. På fredag nästa vecka bär det av och nu ska jag lägga mig och känna efter om det är ångest eller lycka eller bådadera som jag känner.