Krösamaja på Bahamas

Jag känner mig lite som krösamaja igen. Mina barn älskar när jag berättar hemska påhittade historier och de vill gärna bli rädda och krypa under täcket. De har sett någon serie där det talas om en figur som heter “El Chupacabra”. Sonen gick och pratade om den där Chupacabran i tid och otid och frågade mig alla dessa frågor som jag inte kunde svara på. Jag hade aldrig hört talas om en sådan varelse. Jag blev lite uttråkad att svara “jag vet inte”, hela tiden så…

rätt var det var…

…så visste jag alla svaren. (Jag hittar på förstås) Och jag kan sammanfatta mina svar så här:

Chupacabran bor under jorden och kommer ut på natten. Den har röda ögon. Den går och tittar att alla barnen sover och den går så tyst och mjukt över barnens ben och sniffar och luktar för att se att alla sover. Sover dem så är han nöjd. Den är magisk och ingen vet hur den ser ut eftersom den inte fastnar på kort. Den gillar inte när man är elak. Är man elak så kommer det ut grön rök ifrån öronen och så öppnar sig jorden och man får akta sig att inte ramla ner till Chupacabrornas underjordiska värld, och där… bla bla bla.

Det fanns liksom ingen ände på min fantasi och barnen satt i skräckblandad förtjusning och lyssnade och sedan gick de och la sig och somnade som stockar på 2 röda sekunder. Nästa dag så var det ett evigt tjat om Chupacabran igen och maken skissade upp en teckning om hur han trodde att den såg ut. Förtjusningen blev total.

Nu har det gått en vecka och det talas fortfarande och Chupacabran varenda dag. Deras ögon blir som tallrikar och jag har svårt att hålla mig för skratt.

Sedan gick jag ut i mörkret när barnen hade somnat för att jag var tvungen att sätta i sladden till golfbilen för att ladda den till nästa morgon.

Och då…

…hördes det något prassel bakom mig. Jag snurrade runt förstås och något sprang iväg. Gissa vad jag tänkte på? Varelsens ögon lyste (var det en katt?) men de lyste blå!

Jag stannade inte för att se efter, lika bra att hålla sig på god sida med möjliga Chupacabror.

Bilden är lånad härifrån.

This entry was posted in Familjeliv och vardag. Bookmark the permalink.

4 Responses to Krösamaja på Bahamas

  1. Åse says:

    Vilken tur att Chupcabranens ögon lyser rött! 🙂

  2. Mormor says:

    Det hade du hittat på bra. Tänk vad mycket grön rök som skulle komma ut vid läggdags även när han gick över vuxna. Det kanske skulle göra att alla blev snällare dagen därpå. Puss och kram till er alla. ( törs inte ge någon puss till Chupacabra för han har så hemska tänder, men en liten kram kan han få)

  3. Carola says:

    Nä, jag skulle inte heller våga ge någon puss till Chupacabran… Kram och puss till dig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


*