Jag har fått en nostalgikick av min gamla barndomsvän!! Tack för det T.S 🙂
Kom då att tänka på de knäppa saker man gjorde som barn. Detta gjorde jag i min ensamhet:
Gick in i köket. Tog ett glas. Blandade konstiga ingredienser, typ sirap, ketchup, kakao, outspädd saft, tre droppar grädde, en nypa mjöl… Rörde ihop allt till en vidunderlig massa. Gick ut i trädgården. Grävde ett hål. Hällde massan i hålet. Öste igen med jord.
(Jag trodde sedan att något fantastiskt skulle börja växa upp ur denna magiska sörja!!!!)
Ha ha ha.
Gjorde ni också knäppa saker??
Jag frågade Mario och han sa att han faktiskt gjorde samma sak när han var liten. Men med skillnaden att han trodde att allt skulle flyga i luften!!!
Det verkar också som om jag, när jag var liten, var fascinerad av att mosa löv. På somrarna så tog jag ett löv och la det på en sten. Sedan tog jag en annan sten och bankade på lövet tills det inte var något kvar av det.
Hemma hos min mormor och morfar så klippte jag löv ifrån en speciell buske och la dem i ett glas. Sedan tog jag en sax och klippte och klippte i löven tills att allt bara var smulor.
Varför gör man sådant????
Jag kommer ihåg känslan av att det var så ROLIGT!!!
Även när jag blev äldre så tyckte jag om att klippa i saker. Tex spagetti. Det blir lätt att äta då. En gång så såg ett par spanska vänner till mig denna ritual.
-Du är inte klok, du mördar spagettin, utbrast de.
Så jag fick lägga band på ritualen eftersom vi bodde och jobbade på ett resort tillsammans, och vi åt tillsammans varje dag i nästan 2 år. Och jag ville inte att de skulle ta illa upp av min spagetti-mördar-tradition.
Här kommer en bild ifrån gårdagens promenad:
Kram på er.
