Syster (2½ år) och bror (4½ år) sprang mot varandra på bryggan när båten hade anlänt och de kramade om varandra som ett kärt par som inte har sett varandra på flera månader. De skrek varandras namn och de uppmärksammades av alla som kom av båten. Lillasyster hade gråten i halsen av lyckan i att få krama om storebror, och det blev en superhård och lång kram.
Sedan var det kväll och de slogs i badkaret som aldrig förr.
-Får jag båteeeeeen nuuuuuuuuuu!!
-Neeej den är min!!!!
-AAAAAAAA den är miiiiiiin!!
-NEJ du får den aldrig!!
-Mammmaaaaa!!!!! AJ, Buuuhuuu huuuuu!!
Och så där fortsätter det i hundra fraser till medan jag försöker att medla som en värdelös domare.
Ja, de måste ju ta igen all den dyrbara tid som de har förlorat.
Viist blir man lite hjärtsnörpt när de är så glada att se varandra? För övrigt skönt att höra att mina barns beteende är normalt. och internationellt 🙂
*ler igenkännande*
Det kallar jag äkta syskonkärlek!