Ibland tror jag att min son är världsmästare i snabbhet. Alla föräldrar upptäcker väl samma sak när de små börjar röra sig antar jag.
Hur lyckades han ta sig DIT och göra DET så snabbt?? Det är en gåta och snabbare och snabbare går det. Idag stod
Enzo helt plötsligt upp och höll sig i soffan och tittade på oss precis som:
HEJ…..visste ni inte att jag kan stå???
Nej det visste vi inte.
Igår när jag stod och diskade, och jag trodde att jag hade koll på vad lillen gjorde så hörde jag plötsligt ett skrik. Var är han? Borta!!! Jag menar BORTA! Det visade sig att hela han hade knölat sig in under soffan och inte kunde komma ut…
För Enzo verkar det vara varannandags-dejter som gäller. Igår gick vi till stranden på kvällen för att bada. Och där var den lilla engelska tjejen och lekte i vattnet. Enzo skrek av glädje när vi sjönk ner i vattnet och det gjorde jag med för det var väldigt varmt och svettigt i luften.
Här kommer 2 bilder på lillen som fångar sin egen skugga. Är det graden av snabbhet?
