Istället för regn och åska varje dag på väderleksrapporten så visas nu HOT HOT HOT (Varmt varmt varmt) med blinkande röda bokstäver. Phu säger vi och pustar. Enzo och jag var på stranden kl 8 eftersom vi hade skutsat Mario till jobbet och då såg vi hur inbjudande havet såg ut. Men redan kl 8 var det värmebölja. Vi stod med fötterna i vattnet och tittade på små sandfärgade fiskar som simmade runt våra ben. Det som gjorde det hela lite speciellt var att ett enormt stackmolm tornade upp sig och hade ett pyttelitet regnmoln under sig långt bort över havet. Annars var hela himlen blå.
Det var några barn på stranden och så här låg de och tittade på småsten och snäckor och annat. Jag måste erkänna att jag har gjort lika dant eftersom det finns många intressanta saker man kan hitta i sanden.
Sanden rymmer enorma hemligheter om man bara tar sig tid att titta. Man skulle kunna säga att havets historia ligger skrivet i sanden. Där finns förutom snäckor och stenar även smådelar av fiskar, krabbor, djur, koraller och andra vattenlevande organismer. På snäckskalen kan man ibland se hur snäckan har mött sin död eftersom det finns en havssnigel som borrar ett perfekt runt hål i skalet och sedan äter upp den. Jag har läst att det ibland tar 16 timmar för snigeln att borra igenom skalet. Snacka om tålmodighet. Tänk er att ni börjar bli lite sugna på en måltid, och när ni har fångat måltiden så får ni äta 16 timmar senare.
I sanden kan man också tyvärr hitta mycket som vi människor har producerat. Där finns massor av pyttesmå plastbitar och glasbitar. Här finns det många som har gjort det till en hobby att göra smycken av vad de kallar “sea-glass”. Glasbitarna har legat så länge i vattnet att de har blivit jämna runt kanterna.
Själv vill jag helst hitta en diamantring i sanden. Vi hör ofta hur någon har varit på stranden och tappat sin ring. Men vi hör aldrig om någon som hittar en ring, så det måste finnas massor där ute att hitta…
Jag har en vän som råkade hitta två stora pärlor i sanden när han dök i södra Karibien. Pärlorna visade sig vara ifrån slavtiden när man skeppade varor och slavar ifrån Afrika på båtar. Ibland innehöll lasten pärlor. Ofta skönk båtarna och varken lasten eller båtarna blev funna igen. Det finns enorma skatter på havets botten som bara ligger och väntar på att bli upptäckta. Problemet är att ingen vet var de är och sanden gömmer alltihop.
Blir ni sugna på att leta skatter nu??
När jag hade dyk-elever i Grekland så slutade vi dyket ofta sådär på grunt vatten. Stranden var full med folk och de måste undrat vad vi höll på med. Vi hittade inga skatter men däremot fina runda stenar som ibland var så perfekta att de såg ut som mentos-godis. Det var skatter för oss.
De regniga skyarna har nu dragit bort ifrån oss, här ser ni hur det såg ut.
Lillens bula nästan gått ner nu, vi har kunnat vara ute mer vilket har gjort det lättare att hålla honom sysselsatt med annat än inomhusklättring.
