Nerblåsta träd, lera, regn och nedfallande grenar. Ska man till gymmet så ska man, men idag kändes det lite farligt. Blåsten har ökat i styrka och det kändes ungefär som om jag höll i ratten för att inte blåsa iväg själv. Vi har ingen vanlig bil utan jag kör en golfbil med öppna sidor. Havet ryter och man hör vågorna långt ifrån stranden. Jag tryckte gasen i botten och det låter ju som om det gick jättefort, men den som har kört en golfbil vet att så inte är fallet.
Jag slapp ju cykla till gymmet iallafall.
Något som jag reflekterar över är hur bra det är i Sverige med nedgrävda elledningar! Här hänger det ledningar överallt mellan husen och lågt över gatorna, och när det stormar såhär så känns det livsfarligt. Barnen och jag har mest hållit oss inne idag mest för att jag ska slippa flyga efter bortblåsta ungar. Vi var ute en kort stund och tittade på våra nedblåsta papayaträd, men gick in snabbt igen. Träden ligger nog säkrast där de ligger tills ovädret har dragit förbi. Vi låser dörrarna för att de blåser upp stup i kvarten trots att de är stängda. Vi går och lägger oss nu och jag hoppas att jag slipper skyffla vatten i morgon bitti igen. Dottern fyller 2 år imorgon och vi får nog mest vara inne och baka och pyssla lite.
