Man kan ha väldigt trevliga konversationer med vår lille tvååring nu…
I förrgår regnade det och åskade hela dagen. Blåsigt och ruggigt. När åskan gick så frågade Enzo:
“Vad är det för maskin som låter?”
“Det är ingen maskin som låter, det är åskan som mullrar uppe i himlen, svarade jag. När det är oväder så mullrar åskan ibland…”
“Flyger åskan???”
Jag vet inte riktigt vad jag skulle svara på det men det var en intressant tanke… Man säger ju att åskan går, men det kanske är lika bra att säga att “åskan flyger”?
Han är helt enkelt så rolig att lyssna på. En dag kom han ut nyvaken efter en middagslur… Han gick fram till köksbänken och där låg en dålig tomat som jag hade råkat få med mig i en påse med tomater som jag hade köpt ifrån en odlare. Han tar tomaten i handen och stirrar på den med en förfärlig blick:
-VA ÄÄÄÄR det här?
Innan jag hinner svara så utropar han med sin äckligaste min:
-oooäääää, jag vill INTE äta den här!!!
Jag kunde inte hålla skrattet inne, han var bara för komisk. Ingen hade väl sagt att han skulle äta den dåliga tomaten. Men hans min utstrålade verkligen äckel som om någon tvingade honom att sätta tänderna i den…
Här sätter han tänderna i något godare.
Bilden är tagen för några dagar sedan då våra svenska vänner kom och hämtade oss med båt och tog oss till vår gamla hem by. Vi hade en mycket trevlig dag, så trevlig att jag glömde att ta en massa kort. Hur det gick till vet jag inte men tiden bara flög iväg. Vi åkte iallafall motorbåt dit och hem, och det var väldigt spännande tyckte nog båda barnen. Vi blev bjudna på lunch och Enzo gick och gladde sig åt örtträdgården och alla små tomater… En mycket trevlig dag!
