Fler skumma uppdrag

Det är årets största golfturnering på vår ö. Inbjudna medlemmar ifrån världens alla hörn ska slå sina bollar i hålen. Som genom ett under har vinden mojnat, regnen dragit bort och himlen blivit blå. Som på beställning.

Vi bor i öns lilla by så vi märker inte så mycket av golf-hysterin som pågår på andra sidan ön. Vi har enorma vågor och jag gick till strand-stigen för att jag har siktat in mig på ett dött litet träd som jag vill använda som avgränsare till mitt grönsaksland. Barnen fick vara hemma hos maken och jag gick på uppdrag för att såga. Trädet lutar redan i sidled så det blir nog inga problem att såga av.

Vanligtvis så finns det inte en kotte där, men just idag när jag hade såg med mig i väskan så kommer det naturligtvis några ö-bor och parkerar sin golfbil just där och sitter kvar i bilen och ser ut över havet. Jag ser också ut över havet och låtsas att det var det jag kom dit för. Nog för att marken inte verka tillhöra någon och trädet är stendött, men man vet ju aldrig hur skumt det ser ut om jag börjar såga ner träd så där.

Så jag väntar och fortsätter titta på vågorna. De tittar också på vågorna. Vi tittar alla på vågorna. Kanske har de också kommit för att göra något annat? Kanske sitter de där och väntar på att jag ska gå medan jag sitter där och väntar på att de ska gå?

-Dessa vågor skulle kunna vara på Hawaii, säger mannen i golfbilen.
Jag instämmer.
-Jag kan inte ut och fiska i det här vädret, fortsätter mannen.
-Nä, inget fiskeväder säger jag.

Det blir tyst, ja förutom vågorna förstås, och jag säger hej och går ner på stranden med sågen i min väska. Här kan man inte sitta hela kvällen och spilla dagsljus.

Då åker paret och jag vänder om för mitt uppdrag. Ingen syns till och jag börjar såga. Trädet har en sådan där vit fin färg som träd får när de är döda och barken har ramlat av. Trädet faller till marken och det är precis så långt som det behöver vara: 10 fot.

Då börjar det välla ur stora myror ifrån någonstans. Dessa myror igen. Jag sprattlar till eftersom myrorna springer upp på mitt ben. Måste det bo myror överallt, jag bara undrar?

Jag lämnar hela den snygga stocken tills imorgon för att se om myrorna är kvar i morgon. Antagligen, men man kan ju hoppas.

Bilden nedan är ifrån en annan dag eftersom jag är så dålig på att såga, slåss med myror och fota samtidigt. Bilden föreställer klippan nere på stranden, där vi stod idag och tittade på vågorna. Och jag undrar: Är det någon mer än jag som ser Aslan? Lejonet i Narnia, där i klippan?