Det känns ganska blått just nu. Himlen och havet smälter samman och man blir glad. Därför funderar jag lite på uttrycket “feeling blue” som betyder något helt annat. Uttrycket har används sedan 1500-talet och på usingenglish förklaras det så här:
If you feel blue, you are feeling unwell, mainly associated with depression or unhappiness.
Men vi känner oss inte deprimerade eller olyckliga, här känns det bra att vara lite blå.
Bahamas-blå.
Jag försöker hitta uppkomsten till uttrycket “feeling blue” och hittar några mer eller mindre ovetenskapliga förklaringar, här är några av dem:
I gångna tider hissades blå flagg på ett skepp som kom till hamn och hade förlorat kaptenen eller någon annan i besättningen till havs.
En annan förklaring refererar till hur ett ansikte ändrar färg när man blir allvarligt nedkyld eller förlorar färg när man blir rädd.
En annan säger att det kommer ifrån den grekiska mytologin där Zeus skapade regn när han var upprörd.
Ytterligare en påstår att det handlar om färgskalans gruppering, och att blå grupperas tillsammans med de mörka färgerna och det skulle ha bidragit till användningen av uttrycket.
Det verkar finnas lika många förklaringar som gissningar och själv väljer jag att tro på någon av de två första. Om någon av dem nu står för den riktiga bakgrunden låter jag vara osagt, men där kan jag känna en känsla av depression och livlöshet.
Hos oss fortsätter vi att vara blå,
och glada.
Med tanke på de underbara bilderna tycker jag ni ska fortsätta vara blå och glada!
Ja Marina, vi fortsätter nog med det 🙂 även om vädret idag är kallt.
Jag älskar blått och det fortsätter jag med, men jag vet att ansiktsfärgen och läpparna ska inte vara blåa (har man ätit blåbär gör det inget). Himmel och hav ska vara blå med turkos inslag . Då mår jag bra.