En båtresa över Sea of Abaco blev en skräckupplevelse idag. Jag skulle handla mat och tog en av färjorna över till en större ö. Alla på båten fick uppleva hur det känns när en båt är nära att tippa över på ett blåsigt hav. Folk ramlar, saker ramlar och en väldig våg kommer över en likt en gormande gladiator.
Av alla båtresor jag har gjort i Atlanten, Karibiska havet, Indiska Oceanen, Medelhavet och Andamanska havet, dagens resa tog priset i skräckupplevelse. Jag trodde min sista stund var kommen! Det var inte havets fel, det var kaptenens fel som i varje våg styrde så att båten hamnade i sidled. Fruktansvärt okompetent och väldigt frustrerande eftersom vår skräckfärd var helt onödig. Hade han vetat hur man kör en båt hade vi sluppit skräck-färden. Saker tumlades runt och jag var rädd. Alla var rädda. Jag var otroligt tacksam för att barnen var hemma hos maken.
När vi hade kysst marken under våra fötter i säkerheten på land så vägrade vi alla att låta samma kapten köra oss tillbaka. Vi tog en annan båt och färden tillbaka var som en dröm i jämförelse. Nu har jag skrivit ett långt brev till kaptenens chef och jag sätter aldrig en fot på den kaptenens båt igen.
Jag sjunker ner i soffan och andas ut.
Ovan syns båten som vi åkte tillbaka med. (Bilden är inte tagen idag)
Fy farao va’ läskigt! Tur att det gick bra!