Min son gillar gräsklippare! Det var till och med ett av de första orden som han kunde säga: “DRÄSS” vilket i hans värld betyder gräsklippare. Han blir helt fokuserad om han hör någon som klipper gräset och måste utreda varifrån ljudet kommer så att han möjligtvis kan ta sig dit. Hans mormor har köpt två barngräsklippare i plast vilka var de bästa leksakerna hittills.
Igår var vi på promenad. Lillen spanar med sin supersyn efter den fantastiska maskinen!!!
-DRÄSS DRÄSS skriker han!!
-Va? säger jag, jag ser ingen gräsklippare???
Men lillen står på sig och pekar… Långt bort i fjärran ser jag några kommunala arbetare som faktiskt klipper gräset. Han hade rätt. Det är så långt bort att man inte hör ljudet.
Vi går vidare…
Jag ser en gräsklippar-man bakom en hög häck cirka 4 trädgårdar framför oss.
-Titta, säger jag till lillen, nu går vi snart förbi någon som klipper gräset!!
Han söker febrilt med blicken och väntar tålmodigt.
Naturligtvis så är mannen som klipper helt plötsligt färdig och hinner ställa in maskinen i garaget innan vi har hunnit dit.
-Lillen ser inte vad som händer utan skriker
-DRÄSS, DRÄÄSSS, DRÄSSS???
Jag förklarar att gubben var färdig och har ställt in gräsklipparen i garaget.
-DRÄSS, DRÄSS, DRÄSS, DRÄSS, DRÄSS, DRÄSS, DRÄSS, DRÄSS, DRÄSS…………………………………….
Ett oändligt tjatande fortsätter och blir mer och mer högljutt trots att jag förklarar igen.
-BORTA…BORTA…BORTA…BORTA….BORTA….BORTA… säger han och slår ut med händerna.
En kort paus.
Sedan vänder han sig om i vagnen och spänner ögonen i mig och vrålar:
-DRRRRRÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSSSSSSSS!!!!!! Han ger mig den argaste blicken som säger ungefär:
-DU LJÖG!
Jag undrar om lillen kanske var trädgårdsmästare i ett tidigare liv?
