Vi satt och åt frukost idag och då ser vi en stor delfin som simmar förbi utanför. Enzo har aldrig sett en delfin, så vi förflyttade oss i superfart ner till kajen ifrån frukostbordet. Delfinen simmade lugnt längs kajen men jag fick halvspringa för att hinna med. Jag lyckades att hålla delfinens tempo så att Enzo hann se. Enzo skrattade hela tiden, men jag vet inte om han skrattade för att han såg en delfin eller om han skrattade för att vi helt plötsligt slängde oss ut på en rask promenad. Han tyckte det var roligt iallafall. Delfien blåste ut en massa luft varje gång den kom till ytan och det var ett ganska mysigt ljud i morgontystnaden.
Delfinen simmade ut till havs och där stod vi kvar och tittade efter den, Enzo hade frukost-haklappen på sig och en massa havregrynsgröt i ansiktet. Vi gick tillbaka och åt upp vår havregrynsgröt och pratade om den fina delfinen.
