Idag var det som att försöka tämja vilda hästar när jag tyckte att vi kunde göra något annat än att gå till stranden. Frustande näsborrar, klapprande hovar och gnäggande misstycke övertalade mig om att vi måste gå till stranden. Vi måste, vi måste, vi måste! Okej, vi går väl då! Deras små häst-manar till hår liksom fladdrar till av mina ord och de klapprande hovarna klapprade nu av glädje istället.
Efter den korta promenaden runt kvarteret släppte jag lös dem på stranden och man skulle kunnat tro att sonen såg havet för första gången i sitt treåriga liv.
Dottern tog det lite mera lugnt och studerade en 11-årig tjej som låg i hängmatta.
Kl 10 denna söndagsmorgon fanns det inga soldyrkare ute och det var tur för oss. Hästarna fick sin hinderbana!
Tänk att barnen får en chans att växa upp där.
Minns när jag fick följa med mina föräldrar och syskon till havet…så härligt det var. Sommar, värme, bad och lek.
Glad måndag önskas dig!
Visst är det härligt med havet! Nu har jag också färsk distans med storstaden nära i minnet. Då får man njuta lite mer. 🙂
Glad måndag till dig också. Här stormar det idag.