Jag är normalt ingen vän till heltäckningsmattor. Jag har sett på dem som skabbiga och illaluktande allergihärdar. Men jag måste säga att det har varit vissa fördelar när man har en liten kille som har lärt sig att krypa, gå, springa, dansa och nu också börjar KLÄTTRA högt på alla diverse möbler. Mattan dämpar fallen. Bra bra…
Men det är inte lika roligt när lillen sitter och käkar en banan, mosar den mellan fingrarna och sedan slänger den slibbiga bananen…. på mattan!!!! Det är också oundvikligt när man har barn att diverse kroppsvätskor hamnar på golvet… saliv, blod, kräks och kiss… Hmmm… inte fräscht. Man får ofta ligga på alla fyra och försöka snygga upp incidenten. Då är jag inte vän med mattan.
Summa kardemumma så tänker jag lika många fula ord som fina ord om vår heltäckningsmatta. Om jag får välja så står jag ut med lite banan-mos på mattan. Hellre det än att lillen slår sig fördärvad.
Här kommer en bild på Enzo och en kompis som leker…
Mario jobbade sent idag så Enzo och jag gick en kvällspromenad…
Vi tittade på vågorna på stranden.
små vågor idag.
… och vi tittade på båtarna i hamnen… På bilden syns inte många båtar, men Enzo lär bli specialist på båtar. Vi brukar gå på kajen och kolla på stora segelbåtar, små segelbåtar, motorbåtar, fiskebåtar, lyx-yachter, hyrbåtar, dykbåtar… båtar, båtar, båtar. Enzo har nog sett fler båtar i sitt liv än bilar.
Efter promenaden gick vi hem och sparkade boll. Enzo har tydligen tjuv-tränat för han koncentrerar sig till max och…
dribblar av sin mamma…
1-0 till Enzo.
