Idag bankade en okänd kvinna på dörren och jag och lillen vaknade från den välbehövliga middags luren. Vi sov inte mycket i natt, men det kan ju inte främlingar veta… Hur som helst så stod jag där i dörren och fattade inte ett ord av vad främlingen sa eller vem hon var. Jag blir nämligen ganska trög när jag är nyvaken. Hon surrade något om någon man som var tvungen att göra en ögonoperation snarast och att jag var tvungen att komma och prata med dem…
-Vaa??? Jag fattade ingenting. Jag är sjukgymnast, inte ögonkirurg.
Jag fick gnugga mig ordentligt i ögonen för att fatta när hon förklarade ännu en gång…
-Jahaa…
Jo det var så att ett par vi känner skulle åka akut till Florida för att göra en ögon operation. Och de har fyra katter, och ville helt enkelt att vi skulle vara kattvakt. Det var grannen till våra vänner som kom förbi, för våra vänner var upptagna med resebestyr. OK sa jag jag ska bara klä på lillen så kommer jag. Våra vänner bor bara en bit ner på gatan, så Enzo och jag var där på en kvart. De ville att vi skulle bo i huset medan de var borta. Helt ok. Skönt med lite utrymme. Ett helt hus för oss själva! Vi som bara har en enrumslägenhet… De har hållt på och renoverat sitt hus i nästan ett år nu och är så gott som färdiga. Huset, som är är runt, ligger till så att man ser kanalen på ena sidan och havet på andra sidan, mycket fint.
Sagt och gjort, Mario, jag och lillen flyttade in och ska stanna med katterna tills på söndag. Hoppas att allt går bra med operationen… och katterna.
Det utspelade sig några roliga situationer i huset, eftersom våra vänner inte hann att visa oss var allt var, de bara flög iväg hals över huvud, men sa till oss:
Ät allt ni vill i köket och använd allt ni behöver, leta efter det ni inte hittar om ni behöver något, inga regler – håll bara katterna vid liv och bränn inte ner huset… OK, tänkte vi “Hur svårt kan det va”
-Lakan!! Vi skulle bädda med nya lakan eftersom de inte hann att byta. Efter mycket letande hittade vi lakanen och tog ut dem. (Under tiden vi letade insåg vi att varje liten sak i huset har sin plats) Vi vecklade ut de perfekt vikta lakanen för att bädda. Bara för att inse att det var fel lakan. Det var två sådana lakan som har resår runt om som ska sitta runt hela madrassen. Och vi behövde ju bara ett till sängen. Nu började vår svårighet med att vika detta omöjliga lakan till den perfekthet som det var när vi tog ut det ur det prydliga skåpet. Vi vek och vek upp… Såhär…?? Nej såhär…..Nej inte det, vi studerade linjerna noga för att få ihop det…. Såhär kanske… Nej inte det. Sådär då…nehej inte det heller. Hur vi än försökte så såg vårt vikta lakan ut som en katastrof i jämförelse med de andra lakanen i skåpet. Det svåra berodde ju på den där himla resåren som gjorde det omöligt att vika det snyggt. Hur har de lyckats???
-Ähh, skit samma, sa Mario till slut…
Nej, nej sa jag nu vet jag….Såhär kanske….Eller??
Ja på något sätt la jag in det i skåpet så som jag tror att det skulle vara, bland alla de andra perfekt vikta lakanen.
Sedan skulle vi laga mat och alla kastrullerna stod prydligt i lådan med alla handtag vridna åt samma håll… Hmmm…… Vi ska göra vårt bästa att komma ihåg hur de stod… Men å andra sidan så är de ju goda vänner och de förstår nog om vi inte lyckas…
Fortsättning lär följa.
