Visst är det något spektakulärt med att bo i ett hus vid havet?? Hur många drömmer inte om det? Tänk dig en morgon och se ut över det här:
Lugnet, stillheten och friheten att blicka ut över horisonten…
Härligt!
Här i vår lilla by så är det många som har kunnat uppfylla denna dröm och det ligger väldigt många hus vid havet. Det som är bra är att stranden inte tillhör någon. Vem som helst får gå på stranden. Gränsen går vid den högsta linjen där högvattnet har varit. Under den gränsen får alla gå även om någon har byggt sitt hus tre meter därifrån…
Igår var jag och kollade till mina kokospalmer som jag har planerat. Den första jag kom till verkar stormtrivas och det skjuter upp flera små nya blad. Jätteroligt. Jag har nog lyckats att plantera en palm som överlever… JIPPI JAJ JAJ. Peppar peppar….
Nu till det sorgliga. Ett stycke därifrån hade jag planterad den andra palmen. MEN… All vegetation är borta!!!!! Någon har dragit över stranden med en bulldozer och det finns endast sand kvar. Antagligen är det människorna i lyxvillan ovanför som har åstadkommit detta. Detta ingrepp får de antagligen ångra eftersom vegetationen bidrar till skydd mot naturens enorma krafter. Tidigare berättade jag om “plant-mötet” där man talade om olika växter. Man sa bland annat att det bahamanska gräset som oftast växer närmast vattenbrynet på stranden håller kvar hela stranden eftersom sanden inte flyger bort i vinden. Efter grästet växer det ofta låga buskar typ “Bahamansk seagrape”, efter de låga buskarna växer de högre träden typ palmer och annat. Detta ger ett optimalt skydd mot erosion och de fruktade orkanerna.
Lyxvillan har just gjort sig av med allt naturligt skydd och ligger blottad framför havet. Härligt att blicka ut mot havet tycker de. Kanske inte lika härligt när (ja det är en fråga om när) en otrevlig storm kommer. Och sanden kommer att flytta på sig och lägga sig någon annanstans. Det dumma är att det var inte speciellt mycket vegetation framför huset. Det var inget som skymde deras utsikt. Men de vill antagligen bara ha sand att gå på när de går ner till vattnet.
Det är amerikaner som bor där. Bahamaner vill inte bo på stranden. Kanske för att de har växt upp med stormarna.
Summa kardemumma av min promenad: Av de tre kokospalmer som jag har planterat på denna stycke strand så lever två. En var bulldozerad.
Vila i frid kokospalm.
