Varning för kvackelmagiga! Läs då inte det här! Framförallt inte när du sitter och äter!
Jag tror att alla småbarnsföräldrar får vara med om allt det äckliga man överhuvud taget kan tänka sig. Man blir härdad. Allt det äckliga är vardag. Nu ska jag berätta om vår incident i affären för ett par dagar sedan.
Båda barnen sitter i vagnen och vi letar matvaror. Sonen får ont i magen och när vi ska lägga upp varorna på disken för att betala så förvandlas sonens mun till en fontän av spyor. Det verkar aldrig ta slut så han spyr ner sin lillasyster och hela vagnen och varorna och hela golvet framför disken och jag får bära ut honom utanför affären.
Han sätter sig sedan i golfbilen för att vila lite medan jag har hand om kaoset där inne. Expediten är borta! En snäll gammal man hjälper till att städa upp! Det var modigt! Annars är vi ensamma i affären. Expediten kommer tillbaka efter 5 minuter och är helt likblek i ansiktet. Han lutar sig emot en vägg och spyr nästan han också! Han mår så dåligt att han måste gå iväg. Han kan inte ens säga något, han småspringer och det säger väl allt. Själv tänker jag: kom igen det var väl inte så farligt, sonen hade ju knappt ätit något idag, bara lite vätska som kom ut!
-Om du hämtar en mopp så kan jag städa, säger jag senare till expediten som fortfarande inte kan titta på oss! Den snälla mannen städar fortfarande med pyttesmå pappersservetter! Ett slaskande ljud hörs.
Expediten hämtar moppen och städvatten och vips så städar jag hela affären renare än innan incidenten! Affären luktar gott. Det gör inte vi. Inte matvarorna heller. Hem och dusha!
Vi gick till affären tre dagar senare och samma expedit står bakom kassan. Jag ber om ursäkt för spy-incidenten. Sonen, som nu är frisk, säger också att:
-Idag ska jag inte spy i din affär!
Expediten tittar på oss och blir lika blek igen. Han lutar sig mot samma vägg som förut med ena handen i midjan. Nära att spy av bara åsynen av oss. Stackarn! Att vi ska ha sådan effekt på folk!
Jag undrar om den stackars expediten nu kommer att kväljas varje gång han ser oss? Hoppas inte det!
Av förståerliga skäl lägger jag inte in någon bild till detta inlägg.
Jag tror jag håller på att skratta ihjäl mig nu, har tårar i ögonen…
Det roligaste är hur du först så levande beskriver hur spyan kommer som en fontän och att det aldrig verkar ta slut och hur sonen spyr ned allting runtomkring…och sedan om expediten som blev illamående att det var väl inte så farligt, bara lite vätska som kom ut…! Du skriver så himla roligt, jag skrattar fortfarande:)
Och expediten måste verkligen varit superkänslig om han mådde illa nästa gång han såg er! Helt sjukt alltså!
hahaha. Jag spricker av skratt…..
😀 ha ha… Denna expedit är faktiskt källa till många skratt mellan mig och min make. Maken har också uppfattat endel rent sagt komiska situationer där.
Jag har själv aldrig drabbats av den berömda vinterkräksjukan, men den lär kunna komma lika plötsligt som din sons illamående. Så jag kan tänka mig att den lett till liknande situationer för andra. Inget för äckelmagade. 🙂
Pingback: Det var nära ögat | Bahamasblogg