Bahamasblogg

Ö-livet här gör att man lätt glömmer att det finns en annan värld därute. En värld som består av kriminalitet, fattigdom, förtvivlan och mycket mer som man helst vill blunda för. Idag fick jag mig en påminnelse om den världen.

Vi har haft en trädgårdsmästare som har arbetat hos oss. Vi har haft samma man till hjälp i trädgården ända sedan vi flyttade hit. Vi kan kalla honom Ruben. Ruben är haitier och har fru och fyra barn på Haiti som han försörjer genom att jobba i trädgårdar här på Bahamas och sedan skicka hem så mycket pengar det går till familjen så att de kan köpa mat. Han försöker att träffa sin familj en gång om året men ibland går inte det. Levnadsförhållandena där Rubens familj lever är minst sagt usla. Trots allt så är Ruben är god människa och arbetar hårt för att det en dag ska bli bättre.

Eftersom Ruben arbetade många timmar hos oss i stekande sol och svettig värme, så tillhandahöll jag honom så ofta jag kunde med mat och obegränsat med vätska. Barnen gjorde ibland också lemonad och rullade chokladbollar som de glatt gick ut med. Varje gång jag gick ut med lunch så fick jag den värmande kommentaren “God bless YOU”. Greben berättade på sin knaggliga engelska att han var tacksam över att jag inte behandlade svarta människor annorlunda mot vita. Jag svarade att godheten sitter inuti inte utanpå.

För ett tag sedan knackade Ruben på dörren och berättade att han skulle åka hem till Haiti och träffa sin familj. Han skulle vara tillbaka snart men skulle skicka en annan god man att arbeta i vår trädgård medan han var borta. Sagt och gjort. Ruben åkte hem och vi fick träffa en annan hårt arbetandes haitier som gjorde så gott han kunde i vår krävande trädgård.

Idag kom denne haitier med dåliga nyheter:
“I have to tell you something…” började han
“Ruben is dead!”

Tydligen så hade Ruben gått ombord på en båt som skulle ta honom ifrån Haiti till Bahamas, men han hade blivit mördad ombord. Antagligen (efter många frågor och otydliga svar) för att denna båt hyste för många människor så hade man ombord beslutat sig för att göra sig av med folk.

Vidare berättade mannen hur han hade pratat med Ruben dagen innan och han hade avrått Ruben ifrån att resa med just denna båt. Men i brist på mera pengar och andra alternativ så hade Ruben gått på båten i alla fall.

Mycket ledsamt förstås och mina tankar går också till en familj på fyra barn någonstans på Haiti som nu inte har någon som försörjer dem.

Vi har en förfärlig invasion av turister och många är här i dessa dagar för att festa till sångaren “Barefootman” som har uppträtt på Nippers. Under dessa spelningar så kommer det ca 2000 människor ifrån alla håll och kanter och invaderar vår lilla by. Restaurangen Nippers förvandlas till ett gungande hav av dansande människor.

I går kväll var det ett fasligt liv här utanför på vår gata. Det lät ungefär som jag kan tänka mig att en uppretad engelsk fotbolls-huligan låter när hans lag förlorar. Svordomarna haglade över någon som han tydligen irriterade sig på. Högt och ljudligt ekade salvorna mellan husen. I vanliga hörs bara syrsor och vågornas brus. Nu var det en annan femma och tydligen så var det någon som gömde sig inne i buskarna också, för engelskmannen skrek:

-Come out of the bushes you #€%&/#%&£ idiot!!!!

Hela härligheten höll på i säkert 20 minuter och sedan hördes en golfbil som startade. Jag tittade ut och såg engelskmannen som hängde sig fast och släpade med bilen på sidan (någon annan körde) och drogs med längs gatan medan han svor. Han släppte taget och gick svärandes tillbaka till buskarna utanför vårt hus och började skrika åt “vem det nu var” att komma ut därifrån.

Då…

…kommer grannfrun ut på balkongen. Grannfrun är inte att leka med och hon tål nog verkligen inget sådant uppförande på sin gata. Mycket riktigt så röt hon i och sa åt mannen att gå hem för barnen kan inte sova och ska upp till skolan i morgon. Mannen bad om ursäkt men så fort grannfrun hade gått in så fortsatte han i samma takter. Grannfrun kom ut igen flygande förbannad. Jag kunde inte låta bli att små-le lite för hon slängde ur sig en vit lögn i sin ilska (som verkade funka för mannen gick då hem) Hon sa:

-Går du inte hem nu så ringer jag polisen med detsamma!!!

ha ha ha… polisen!??

Det finns förstås ingen polis här. Närmsta polis finns i Marsh Harbor som är en 35 minuters båtresa bort. Jag tror inte att polisen ger sig ut på ett nattsvart vågigt hav för att ta hand om en full engelskman som står och svär åt buskarna! Däremot så tror jag säkert att det finns någon själv-utnämnd ordningsman med hagelgevär som säkert kan skapa ordning och reda. Ja, och machete-män finns det också gott om. När det gäller den lokala ordningen så kan lokalbefolkningen säkert skaka fram någon “polis”. Fotbollshuligan eller inte, ingen lär bry sig om det här.

Häromdagen så stod jag vid vägen utanför vårt hus vid lunch-tid och kikade nedåt gatan för att sonen skulle komma hem ifrån skolan. Det var tomt på gatan och tyst. Som vanligt! Inga ljud. Rätt var det var så kommer grannen (på andra sidan) rakt ut ifrån bushen med ett gevär över axeln! Kanske var det honom grannfrun hade tänkt att ringa?

Jag tror att det är bäst för svärande engelskmän att gå och svära någon annanstans.