Min kamera mår inte så bra. Den där snorkel-turen hade den gärna varit utan och nu ligger den här och tjurar och minns hemska minutrar under vatten. Kom igen, gjort är gjort, resonerar jag, nu är chockfasen över. Efter några dagars torktid borde hela incidenten vara glömd. Det var ju bara en liten kallsup.
Jag tittar på kameran. Den gör ingenting, bara ligger där utan nåt att säga. Batteriet ligger i någon slags bakfylla och vill spy. Jag har beställt ett nytt.
Kameran fungerar ibland, kanske på vart 7:e upplivningsförsök så tar den ett andetag för att sedan sjunka ner i djupsömn igen.
Jag har en känsla av att det kommer att bli en del vidvinkel-bilder i en tid framöver. Jag har nämligen en liten GoPro kamera med vidvinkel och här kommer en nytagen bild med den kameran. Förskräckligt motljus men en annars ganska talande bild. Maken, till vänster, kan inte ens titta på vår vän E när de står och pratar eftersom treåringen springer omkring och hoppar i poolen på den djupa sidan.
Motljus är det för att jag samtidigt håller båda ögonen på ettåringen (som springer och kastar kokosnötter på sin storebror) och därför så ser jag inte vad jag tar kort på förrän jag laddar upp bilderna till datorn.
Vardagen i ett nötskal.
Verkligen supertrist med din kamera!
Ja det är tråkigt, jag hoppas att ett nytt batteri ska göra susen…