Sonen och jag var på strandpromenad i går kväll. Vi är sak-letare och vi plockar upp skräp som flyter iland ifrån havet så att fåglarna slipper äta plastkorkar och annat svårsmält. Vi letar val-spott, sea-glass och sea-beans, men vi säger förstås inte nej sjörövar-guld eller andra skatter. Än så länge har vi inte hittat något sjörövarguld men den som söker skall finna…
Gårdagen bjöd på en ovanlig samling saker. Först ut var en jättelik tunna som fick bli soptunna till en av strandens samlingsplatser. Den var väldigt tung att bära till rätta stället eftersom den inte gick att rulla på grund av en stor buckla i sidan, men är man mamma så är man förstås också stark som en oxe. Sonen var imponerad, både av tunnan och av mammans ox-krafter.
Hittegods nummer två var en bly-tung teknisk havs-boj ifrån MetOcean:
The MetOcean Surface Velocity Program (SVP) drifting buoy is a Lagrangian current-following drifter designed to track the water currents (15 meters deep) beneath the ocean surface. Developed for unattended operation in the oceans of the world, the SVP consists of sensors to acquire meteorological and oceanographic data, a battery power source, and a satellite transmitter that relays the data through either the ARGOS or the Iridium satellite system.
The SVP buoy has been a proven asset to the oceanographic, meteorological, and oil and gas markets. Today, major weather forecasting agencies use MetOcean SVP buoys, which are found throughout the world’s oceans.
Så nu sitter jag här med en sådan speciell mätnings-grunka. Vem vet, en dag kanske jag vaknar och kommer på att jag behöver en Surface Velocity Program Drifting Buoy, och då har jag ju en! Den verkar vara intakt, synd bara att inte havet skickade med en användar-manual.
Hittegods nr tre var… ja vad var det egentligen? Jag hoppas på att det är valspott som jag har hittat men i ärlighetens namn så tror jag att den nog rör sig om stearin? Varför stearin skulle flyta iland på vår strand i form av en oregelbunden klump, det vet jag inte men det luktar och känns som stearin.
Hittegods nr 4 var en seabean som jag aldrig har sett förut. den var beige och prickig och har klarat resan över havet ifrån någonstans utmärkt.
Just när jag tänkte att nu måste vi nog vända och gå hem så skriker sonen att han har gjort sig illa i foten på en klippa under sanden.
Sedan behövde jag inte träna mer den dagen, det blev en halvtimmes rask promenad hem med lillen på axlarna i det här:
Ibland undrar jag lite om det är kvicksand vi har på stranden.
Verkligen intressant med dina strandpromenader. Vi bor också vid havsstranden, men det är inte seabeans man hittar, mest skräp och en och annan snäcka, tyvärr. Jag älskar i allafall att ta med några vackra stenar, lena och slipade.