Ö-livet här gör att man lätt glömmer att det finns en annan värld därute. En värld som består av kriminalitet, fattigdom, förtvivlan och mycket mer som man helst vill blunda för. Idag fick jag mig en påminnelse om den världen.
Vi har haft en trädgårdsmästare som har arbetat hos oss. Vi har haft samma man till hjälp i trädgården ända sedan vi flyttade hit. Vi kan kalla honom Ruben. Ruben är haitier och har fru och fyra barn på Haiti som han försörjer genom att jobba i trädgårdar här på Bahamas och sedan skicka hem så mycket pengar det går till familjen så att de kan köpa mat. Han försöker att träffa sin familj en gång om året men ibland går inte det. Levnadsförhållandena där Rubens familj lever är minst sagt usla. Trots allt så är Ruben är god människa och arbetar hårt för att det en dag ska bli bättre.
Eftersom Ruben arbetade många timmar hos oss i stekande sol och svettig värme, så tillhandahöll jag honom så ofta jag kunde med mat och obegränsat med vätska. Barnen gjorde ibland också lemonad och rullade chokladbollar som de glatt gick ut med. Varje gång jag gick ut med lunch så fick jag den värmande kommentaren “God bless YOU”. Greben berättade på sin knaggliga engelska att han var tacksam över att jag inte behandlade svarta människor annorlunda mot vita. Jag svarade att godheten sitter inuti inte utanpå.
För ett tag sedan knackade Ruben på dörren och berättade att han skulle åka hem till Haiti och träffa sin familj. Han skulle vara tillbaka snart men skulle skicka en annan god man att arbeta i vår trädgård medan han var borta. Sagt och gjort. Ruben åkte hem och vi fick träffa en annan hårt arbetandes haitier som gjorde så gott han kunde i vår krävande trädgård.
Idag kom denne haitier med dåliga nyheter:
“I have to tell you something…” började han
“Ruben is dead!”
Tydligen så hade Ruben gått ombord på en båt som skulle ta honom ifrån Haiti till Bahamas, men han hade blivit mördad ombord. Antagligen (efter många frågor och otydliga svar) för att denna båt hyste för många människor så hade man ombord beslutat sig för att göra sig av med folk.
Vidare berättade mannen hur han hade pratat med Ruben dagen innan och han hade avrått Ruben ifrån att resa med just denna båt. Men i brist på mera pengar och andra alternativ så hade Ruben gått på båten i alla fall.
Mycket ledsamt förstås och mina tankar går också till en familj på fyra barn någonstans på Haiti som nu inte har någon som försörjer dem.
Ja, inte behöver man bo på en ö för att “glömma” hur hård och grym världen kan vara för de fattiga och utsatta. Jag kände nu när jag läste ditt inlägg att jag oxå lever i en skyddad värld. Detta berörde mej starkt.
Visst får man en tankeställare! Vi tar för givet att det finns lagar och regler, fungerande vägar, skolor att skicka sina barn till, kommuner, försäkringskassor, a-kassor, vårdsystem och allt annat möjligt som gör det enklare att leva.
Mänskligheten är fruktansvärd ibland. Mina tankar går åt Ruben. <3
Tack Veronica!
Men vad hemskt! Usch… Så fruktansvärt orättvist.
Så så sorgligt :o(((
Stackars Ruben som inte fick träffa sin familj. Undrar om hans familj får reda på att han gått bort? Så sorgligt!
Men fyy vad ont i hjärtat man får av din berättelse om “Ruben”
Livet är skört för oss alla, men kanske ändå mer för dem som står längre ner på stegen….
Fy vad hemskt. Det är sånt man läser om ibland men på något sätt behöver det komma närmare ifrån för att man skall tänka till (förmodligen för att man ser och läser om så mycket elände hela tiden). Blev verkligen berörd av detta.
Tack för era kommentarer. Visst är det så att det berör mycket mer när man kommer så här nära. Vi vill naturligtvis fortfarande veta exakt vad som hände med Ruben men det kommer aldrig att ske.