Just som jag höll på att sätta in myggnätet i barnens sovrumsfönster, så såg jag det man inte vill se. En gigantisk varelse med många ben hade fastnat mellan myggnätets ram och fönsterkarmen. Den satt liksom fast och jag kunde inte röra mig ur fläcken för då skulle naturligtvis varelsen smita in och gömma sig i barnens säng som var direkt under. Det såg ut som ett mellanting mellan en spindel och en skorpion. Va fasiken är det där? Livsfarlig såg den ut att vara. Jag snabbspolade i mitt minne “farliga djur och natur på Bahamas“, men det här liknade inget där.
Jag skrek på hjälp och jag lät ungefär som en skräckslagen mumie. Först kom svärmor. (Ja först kom barnen förstås, men jag räknar inte dem eftersom de tyckte att varelsen var rolig, och det gjorde mig bara ännu mer skräckslagen. Svärmor skrek likadant och vi försökte utreda om varelsen var levande. Jag rörde lite på myggnäts-ramen och då rörde sig ena benet. Då skrek vi på hjälp igen.
Maken kommer. Han är ju man och han uttrycker sig helt lugnt:
-Kill it!
Men vänta, maken tar en närmre titt på varelsen och går bara lugnt ut ur rummet medan han flinar och säger:
-Det är snöret och knuten till rullgardinen!
-Va? Ja det var det visst. Okej då.
*fniss* det är då man ska finna sig snabbt och säja att man bara ville kolla husets beredskap 😉
Exakt Anette… exakt!
Hahaha! Jag kan se det framför mig… Så himla roligt!
Roligt!?? Ja. om man gillar att tro att man ska dö 😉 ha ha ha..