Visst har många städer en “Strandvägen”. Ofta blir man kanske lite hemmablind och glömmer bort vad namnet egentligen betyder.
När jag hör eller pratar om strandvägen i vår stad så känner jag motvind, blåst, “transportsträcka ifrån stan” och lite läskighet pga läskiga typer som kan figurera nattetid. Men det var även namnet på morfars sista hem i livet.
Så vad händer egentligen på STRANDvägen en bister dag i december?
Inga badande barn, inga surfare, ingen volleyboll, inga sandslott, nä faktiskt inte ens en jycke på promenad… Lite gul snö vittnar dock om att det har funnits en jycke här nyligen.
Men farthinder finns det för den som nu iallafall åker på Strandvägen.
En balkongdörr står öppen. Det är -10 grader.
I fönstrena lyser ljusstakar och stjärnor. En man går i raska steg, tittar inte upp. Han vill nog hem, bort ifrån Strandvägen. En villa har namnet “solbacka” inte långt ifrån några änder som försöker hålla sig vid liv.
Det här måste vara stranden ifråga.
Bistert, men ganska vackert.
