Min morfar gillar dikter. Under hela mitt liv har han läst dikter för mig, dikter som han skrivit själv och dikter av kända svenska författare. Han har en speciell inlevelseförmåga, min morfar! Han slår ut med armarna och gör miner där det passar i dikterna. Han kan alla dikterna utantill som han läser. Ibland vid diktläsandet tar han upp en bok och låtsas läsa och helt plötsligt vänder han upp och ner på boken precis som om han hade hållt boken fel. När jag jobbade på Maldiverna skickade han ett kassettband där han läste för mig.
Jag har många favoritdikter. Här kommer en av dem, skriven av Gustav Fröding.
Äktenskapsfrågan
En plog ska vi ha, en harv ska vi ha,
en häst ska vi ha, som kan streta och dra!
“En täppa med bönor och kål och spenat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!
En gris ska vi ha att ge skulorna till!
Och ankor och höns kan vi ha, om vi vill!
“Och kaffe och socker och sovel till mat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!
En ko ska vi driva i bet på vår äng!
“Och bolster av dun ska vi ha i vår säng
och fint postelin och glaserade fat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!
Men, Maja du, Maja du, var ska vi ta´t?
Jag är för fattig och du är för lat!
Du går på roten och jag går på stat!
Erk du!
Maja du!
Var ska vi ta´t!
Jag tycker dikten är tidlös eftersom vi gärna vill ha en massa saker utan att kanske ha råd med det.
Min morfar kan skrocka som en gammal gubbe. hhee hhee hhee heee! Ja han är ju en gammal gubbe. Redan för 20 år sedan var han en gammal gubbe. Vi var ute i trädgården han och jag. Jag kommer inte ihåg vad vi gjorde men vi stod och pysslade med något. Då hörde vi grannbarnen på andra sidan staketet som sa:
– Titta! En jätte gammal gubbe!
– Ja, sa den andre, en jätte, jätte gammal gubbe!
Det har vi skrattat åt mycket, han och jag, och ända sedan dess har han varit en jätte, jätte, gammal gubbe.
Nu är han 88 år, trött, och fortfarande jätte, jätte gammal. Tack för alla dikter, morfar. Det är din röst jag hör när jag läser dikterna.
Pingback: Det är vägen som är mödan värd | Bahamasblogg