Min surfingbräda sitter i någon tull någonstans och väntar på att skeppas vidare. Jag blir galen och frustrerad att det tar sån tid! Vi har vågor och jag har mod. Jag vill ha den nu!
Så mycket tid som jag har spenderat i havet under ytan har jag inte förrän nyligen haft en tanke på att det kunde vara så kul att stå på en bräda ovanpå vattnet. Det är svårt att beskriva ruset i att se en stor våg komma och man vet att den antingen kommer att vara över mig eller under mig om några sekunder. Rädsla och lycka på samma gång. Rädsla för vad vågen kommer att göra med mig och lycka om jag tar mig upp på brädan och kan känna kraften i vattnet bära mig framåt.
Det är fantastiskt hur tävlingsinriktad man kan vara gentemot sin make. Han vill vara bättre än mig i allt och jag vill vara bättre än honom i allt och lite till. Maken och jag introducerades till surfing samtidigt av en lokal surfarkille tidigare i somras och sedan dess har vi gett oss sjutton på att bli bättre än den andre. När vi lärde oss så filmade vi och här ovan ser ni mitt första försök. Maken som filmade muttrade och svor i tysthet:
“Skit också hon kom upp på första försöket!”
😀 I love it!
