Som en hund i cykel-trailer

Ärenden.

Bank, post och matvaror. Bara för att man flyttar till en ö på Bahamas så försvinner inte ärenden. Tvärtom. Varje ärende växer till ett gigantiskt dagsuppdrag och när man tror att ärendet snart är över så får man helt enkelt börja om ifrån början igen. Eller ta tre steg tillbaka! Hade det varit spel i Monopol hade jag gått direkt i fängelse utan att passera GÅ.

Jag skulle använda mig av ett personbevis i en ansökning. Jag ger dem mitt personbevis och damen bakom det svarta glaset med ett pyttelitet hål i tittar ogillande på det och säger:

-Det här är inget personbevis!
-Jo det är det, jag är född i Sverige och så ser våra personbevis ut!
-Nej nej nej, det måste vara ett orginal.
-Våra personbevis ser ut så här därför att vi kan få hur många vi vill, det finns inga orginal som vi bär med oss hela livet!
-Nej, kom tillbaka med orginalet!
-Jag kan inte komma tillbaka med något som inte finns!

Hålet i det svarta glaset är så litet att jag får trycka hela örat intill hålet för att höra vad hon säger.

Hon säger till mig att vänta och går ut ur rummet. Hon kommer tillbaka och säger att hon måste ringa Schweiz. Jag förklarar vänligt att hon isåfall ska ringa Sverige, inte Schweiz.

Hon går iväg igen och jag tror verkligen inte att hon ringde någon överhuvudtaget, kanske eventuellt någon i Swaziland. Hon säger att jag måste ta mitt personbevis (som inte är ett orginal) till en svensk ambassad (vilket är en flygresa härifrån) och få personbeviset verifierat. (Personbeviset är redan vidimerat och har stämpel på) Sedan ska det verifierade personbeviset skickas till någon viktigpetter i huvudstaden på Bahamas för att han ska verifiera att verifikationen är korrekt. Viktigpettern i huvudstaden sätter då ett blått band på pappret som ett sigill. Sedan ska personbeviset tillbaka hit, till det svarta fönstret med minimal prat-glugg.

-Kom tillbaka när du har det!

Ibland skulle det vara skönt att bara åka omkring på ärenden såhär:

Bara glida med och låta någon annan göra jobbet.