Aloe Vera förökar sig och sprider sig som ogräs i vår trädgård. De ploppar upp överallt så igår blev det ett heldagsprojekt att försöka separera dem och plantera om. Jag fick slita med både armar och ben för att få upp endel rötter som har rotat sig, endel under huset. Aloe är en perfekt växt för den som inte orkar bry sig om att vattna. De överlever torka och mår bäst om man lämnar dem ifred på en ljus plats.
Vår Aloe Vera skickar upp stjälkar med korallfärgade blommor och kollibrier älskar nektaren i dessa blommor. Det verkar dock som om man måste tälta där ute med kameran uppsatt för att kunna fota dem. Det är ungefär som ett besök av Stålmannen – en vindpust, lite fladder i håret och man kan bara ana vad som har hälsat på. Jag hinner inte ens lokalisera kameran.
Idag är det 29 grader i skuggan (kl är bara 9), himlen är blå och en mycket svag vind rasslar i palmbladen utanför fönstret. Jag har lovat barnen att gå till stranden så det är bäst att skrida till verket!
Synd att du inte kan sälja. Kommer du ihåg att vi köpte stjälkar när vi var på Sri Lanka? Det hjälpte ju att läka mina söndersolbrända fötter.
Visst kommer jag ihåg 🙂 Det var första gången jag såg Aloe Vera och nu skulle jag verkligen kunna sälja. Min granne sa att varianten jag har inte är så bra för att använda till huden, men jag har inte lyckats att ta reda på mer än så. Det finns tydligen massor av sorter.
Kramar till dig!
Det är precis vad jag spenderat morgonen med, och ändå har jag bara en patio just nu. Därefter släpade jag bort palmblad som ramlat ner, långa som två julgranar, från grannens tomt.
Tungt slitgöra!
Ja palmbladen är väl 5 meter långa? Jag har ett som hänger ut på vägen som jag inte vet hur jag ska få ner. Det blir stege och machete, med det är lite svårt att syssla med sånt när småttingarna ska klättra efter.
Pingback: Krukmakeri och myrägg | Bahamasblogg