Kaktusar är inte mina favoriter. Jag har aldrig förstått varför man ska ha något som är så vasst och sticksigt att titta på och akta sig för hela tiden. Det är som att sätta upp en färgglad rävsax i hemmet och tycka det är snyggt. Förlåt alla kaktus-älskare där ute, men jag förstår er inte!
Vi har kaktusar i trädgården. Med två småbarn som ränner omkring så kan vem som helst förstå att det inte var min smarta idé att plantera kaktusar överhuvudtaget. Det är Prickly Pears som den här årstiden har fått tomteröda frukter. Jag tror att frukterna är ätbara, eftersom det är sådana frukter som Baloo plockar och äter i Djungelboken, men jag tänker inte prova och se om det stämmer. Baloo plockar dem med klorna eftersom även frukterna har massor med pyttesmå taggar. Men vem vill äta en nåldyna liksom?
Det vill sonen! Trots varningar och förklaringar varför han inte ens ska röra dem så kunde han inte hålla fingrarna borta. Han kramade frukten hårt i handen, bara för att kolla om jag lurades, för att sedan ge upp ett ramaskri.
-Mamma, det sticks!
-Jamen….va f…
Hela kvällen har gått åt till att plocka ut onda, millimeterstora, osynliga kaktustaggar ur sonens hand. Roligare kan man ha.
Usch, lille stackare…ibland gör det ont att lära av sina misstag…Jag håller med, Baloo kan få ha sina katusar ifred! Hoppas ni fick ur alla taggar.
Då har han lärt sig att inte göra som Baloo. Hoppas du får ut alla taggar. Kram