Om en kort resa mellan två skilda världar

Download PDF

För den som vill resa mellan Florida och en liten Bahamas-ö kan göra en resa mellan två mycket skilda världar på kort tid. Restiden är under en timme och här kommer några upplevelser och bilder ifrån min korta Florida vistelse.

Jag valde att bo i Juno Beach norr om West Palm Beach därför att jag helst ville undvika det alltför folktäta Fort Lauderdale eller Miami. Här kan man hitta områden med lite lugnare tempo.

Stranden på morgnarna här var helt underbar. De vita Atlant-vågorna skapade en fin kontrast mot den mörka sanden.

Det var inte mycket folk på stränderna och de som var här promenerade, sprang eller letade snäckor. En mycket trevlig atmosfär med vänliga ansikten.

Och snäckorna! Alla dessa snäckor som jag inte kunde få nog av! Jag kunde sätta mig i stora ansamlingar av snäckor och bara leta bland tusentals skönheter och det var fler än jag som gjorde samma sak.

Det var en mycket ro-givande syssla att gå här på morgonen och titta på alla snäckor. Jag skulle vilja kalla det för snäck-meditation därför att huvudet lätt kunde rensas på diverse onödigheter och man lämnar stranden med ett fånigt men behövligt leende på läpparna.

Jag träffade en man på stranden som tipsade om att Dubois park hade massor av snäckor. Ja ha sa jag och slängde mig i bilen och åkte dit. För förståndets skull kan man ju ändå inte hålla på och shoppa hela dan.

Det här är Dubois Park (ca 15 minuters bilväg norr om Juno Beach) som är en liten park vid ett inlopp.

Där fanns en bevakad strand som kan vara bra om man vill ge sig ut i vågorna.

Visst fanns det snäckor här som mannen hade sagt men stranden där jag bodde var precis lika full av snäckor som här.

Sedan var det bara för de laddade batterierna att bege sig ut i shoppingens värld. Detta är ett tidigt Gardens Mall nära Juno Beach. Öppet 8.00 − 23.00 såhär i juletider.

Jag måste säga att det är något av en chock att kastas in i civilisationens USA på det här sättet. Att komma ifrån vår lilla Bahamas-ö, som jag inte har lämnat sedan i somras och behöva köra på vägar med 5 filer i vardera riktning och när man ska gå in och handla så är det folk, folk, FOLK och saker, tingeltangel, skyltar, priser, musik, dofter, oljud, skyltfönster, juldekorationer, rulltrappor, förbud, jultomtar, matställen, köer och mera främmande, okänt FOLK som rusar kors och tvärs i alla tänkbara riktningar! Hjärnan som har vant sig med det enkla, tysta, lugna och gemytliga livet på en ö, känns helt plötsligt som en överstimulerad bomb som bara vill skrika “sluta mata mig med allt det där”! Tanken går till autistiska barn och funderar på om det här är ens en bråkdel av hur de känner sig? Första dagen blir jag vimmelkantig och måste vid ett flertal tillfällen sätta mig ner och gömma ansiktet i händerna. Visst gillar jag att shoppa, jag gillar det så mycket att jag nästan skriker “tjohoo” varje gång jag öppnar dörrarna in till Gallerian, MEN hjärnan har förlorat förmågan att sålla bort sådant som är onödigt att ta in. Första dagen i Gallerian så gick jag in på SEARS och skulle köpa strumpor. Jag stod bara där och glodde på den hela stora väggen med strumpor i säkert en kvart. För mycket att ta in och för många val. Hade jag kunnat köpa ett par av dessa strumpor i affären på ön så hade jag köpt dem direkt.

Jag är glad att jag valde hotellet nära stranden och inte hotellet nära Gallerian. Nu vet jag varför jag gjorde det. Jag valde det så att jag kunde få tillbaka mitt sunda förnuft efter varje dag med hänsyslös bra men något uttröttande shopping.

This entry was posted in På resande fot. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


*