minnen av flygande fisk-fjäll

Min morfar han var en hejare på att fjälla abborrar. Fjällen skvätte både hit och dit och jag kommer ihåg hur jag brukade stå där och tycka att det såg så roligt ut.

Nu när vår Sverige-vistelse är slut för denna gången så kommer jag på hur jag har glömt att berätta hur min kära syster och jag tillagade en abborr-lunch i sommar. Syrran hade så duktigt fixat fångsten och sedan stod vi där i köket och funderade:

-Vänta lite nu… ska man kanske fjälla också?

För mig känns det som om det blev lite tyst och sedan stod vi nog där båda två och såg i vårt minne hur morfar Rune fjällar abborrar och fjällen flyger kors och tvärs. Det såg så lätt ut. Vi har sett det kanske hundratals gånger, men hur fasiken gör man?

När man blir vuxen inser man att man ska ta tillvara på gamla kunskaper innan de är borta. Nu är morfars fjällar-teknik borta och här står vi med fisken.

Vi ringer mormor!

-Hej, mormor… Måste vi fjälla abborrarna och hur gör man?

Tur at mormor kan förklara på telefon. Och visst ska det fjällas. Bara att skrida till verket då. Det såg nog mer ut som om att vi försökte mörda den redan döda fisken. Och så sitter morfar säkert där uppe i himlen och skrockar när han ser hur vi gör.

Jag kan inte beskriva hur vi gjorde för jag har ingen aning, men fjällen kom av till slut.

Maten blev suveränt god också och förhoppningsvis får vi träna mer på tekniken nästa sommar.

This entry was posted in Hemma i Sverige. Bookmark the permalink.

2 Responses to minnen av flygande fisk-fjäll

  1. Anne-Marie says:

    Oj, vilken lång tid ni varit i Sverige. Härligt! Nyfångad fisk är väl bland det godaste som finns. Fjälla fisk har jag aldrig gjort men det är säkert en konst det med.

  2. Pingback: Det är vägen som är mödan värd | Bahamasblogg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


*