Vårt matrum har blivit arbetsrum och idag har jag slitit som en häst med att skapa displayer till mina smycken som jag ska få sätta upp i en lokal restaurang i morgon. Som vanligt så är mina idéer briljanta i tanken med sedan så får jag sota för att jag alltid tror att det kommer att gå mycket lättare än vad det gör.
Jag har släpat hem virket ifrån stranden och byggt en display för halsband i bambu. Jag borrade hål i bambun och täljde pinnar (med en morakniv) och pinnarna stack jag rakt igenom för att hänga sakerna på. Det var själva täljandet som nästan fick mig att lägga av. Jag skulle behövt en större borr, för pinnarna var lite för tjocka, så det blev att tälja pinnar hela förmiddagen. Armbågarna värker och jag har blåsor i händerna. Jag lovar att ta kort på det färdiga arrangemanget på restaurangen i morgon.
Det blev också en liten display till andra småsaker, den ser ni här. Jag har tänkt att det ska hänga armband där.
Nu är jag dödstrött och tänker att jag ska aldrig tälja pinnar mer i hela mitt liv.
Jag är helt övertygad om att det var vartenda blåsa värd! =) Nästa gång, alltså om det blir en nästa gång, så kanske tidsfaktorn i täljandet är en parameter att ta med. En vecka i stället för en dag. Under palmen vid stranden medans du kikar på barnen som leker i strandkojan. Spännande med dina smycken, vi delar ett intresse. Jag har lärt mig att jag tycker att ju enklare stativ, ju mer kommer smycket fram. En gren som är spraymålad med svart fungerar mer än en som är obehandlad. Jag hoppas att din utställning blir en fin upplevelse!
Ja vi får hoppas det 🙂 Det var inte meningen från början att jag skulle göra displayen själv, det var när jag insåg att det inte skulle ske annars som jag tog saken i egna händer. Hade jag haft mer tid så skulle det blivit både bättre och mindre smärtsamt 🙂 Men ärligt talat så ser mitt arrangemang ändå bättre ut än det befintliga som var på bordet bredvid så jag får känna mig nöjd.
Du är så himla duktig!! Kram
Tack Anette! 🙂