lösa hundar

Hund nr 1:
Det springer en lös svart hund på ön, vilket inte är speciellt vanligt att se eftersom det inte finns några herrelösa hundar på vår lilla ö. Nu har jag sett den här hunden under ett par veckor och den springer alltid fram till barnen och springer omkring i trädgården och är allmänt jobbig.

Idag följde hunden efter oss när vi gick till affären. Barnen vill ju kela men eftersom jag inte vet vems hund det är så får de låta bli. Promenaden blev väldigt jobbig eftersom hunden gick med nosen hack i häl på barnen hela tiden. Halvvägs till affären kom det ut en tant ifrån ett hus och började småprata med barnen. Jag frågade henne om hon visste vems hund det var.

-Ja det är min! säger hon och sätter i sin golfbil och kör iväg i full fart och hunden börjar springa efter.

Jaha?

Sedan ser jag tanten i sin golfbil tre gånger till samma dag, och hunden springer efter, springer in och pinkar i vår trädgård och springer sedan vidare.

Hund nr 2:
Det här är egentligen två hundar med samma ägare. De ser likadana ut och är sådana där små “råttliknande hundar” som skäller, visar tänderna och nafsar en i bakhasorna om man kommer i närheten av huset där de bor. De har inget staket på tomten och hundarna är alltid ute och vaktar. Åker man cykel får man se till att trampa upp fart innan man kommer till deras boning, så att man kan hålla upp fötterna, undan de nafsande hundarna. Ibland springer hundarna sedan efter en i flera kvarter. Deras lilla väg är förskräckligt bucklig med sprickor kors och tvärs just där de bor, och vill man cykla snabbt får man alltså studsa lite på köpet.

Vi bor i samma kvarter som de här hundarna och själva väljer vi att hellre ta en omväg, än att studsa på deras tvärgata. Ibland kommer det någon stackars turist som har irrat sig förbi deras gata, och då hör vi på lång väg när hundarna jagar ett ovetande offer. Sedan susar turist-offret förbi vårt hus med golfbils-gasen i botten och hundarna hack i häl. Turist-offret ser oftast ut att vara livrädd och svär säkerligen över att fordon på vår ö inte kan köra ifrån en hund.

Ägarna själva säger att hundarna är jätte-snälla och bryr sig aldrig om att ropa in sina hundar. De är så snälla sååååå!

Senast jag tog båten till huvudön så såg jag ägaren med en av hundarna i bur. På båtresan tillbaka så var buren tom. Han berättade att hunden var så gammal och hade blivit sjuk och de hade fått avliva den.

Å, så synd, den som var så snäll!