Jag knackade på dörren till några ö-bor som äger en båt. Med mig hade jag en vän som skulle med ett flyg men hade missat båten till den större ön där flyget gick ifrån. En annan ö-bo hade sagt åt oss att knacka på den där dörren för att ö-borna där säkert skulle köra min vän över havet mot en rimlig penning.
Så där står vi och knackar. Och knackar.
En man i 35-års åldern öppnar med en stekpanna i handen. I stekpannan ligger fräsande, osande fläsk. Vi frågar så snällt vi kan om någon möjligtvis kan köra vännen till den andra ön mot den rimliga penningen. Han svarar att han måste titta om det finns bensin i båten och att han ska be sin bror att kolla det. Han pratar med oss samtidigt som han tittar på fläsket som han steker i luften och sedan häller han ut allt stekfett i buskarna bredvid.
-Ok det var snällt, svarar min vän, men jag har lite bråttom eftersom jag ska med ett flyg.
Han häller ut lite mer fett i buskarna. Vi tittar på buskarna. Vi tittar på mannen. Han tittar på fläsket i sin stekpanna.
-Vänta lite, säger mannen och går in med sin stekpanna och sitt fläsk.
Vi väntar en lång stund och sitter och debatterar om vi ska knacka på igen. Då kommer den stekande mannens långhåriga broder ut och börjar gå mot bryggan där båten ligger. Han är barfota och går i snigelfart. Brodern har nog aldrig gått på något annat sätt i hela sitt liv, så vi nickar förstående att det säkert är svårt att snabba på stegen när man bor på en Bahamas-ö som den här. Vi följer tålmodigt efter och efter en ännu längre stund kan han konstatera att det inte finns bensin till resan.
Vi tackar för hjälpen och tänker att det ändå är försent. Vännen bokar om sin flygresa och missar inte båten den gången.
Grattis lite i efterskott, Carola! Såg att du hade namnsdag i förrgår!
Tack Eva, det var gulligt att du tänkte på mig! 🙂