Läskiga saker

Download PDF

Ute är det svarta natten. Vi ser på skräckfilm och maken och jag blir så rädda att vi kivas om vems tur det är att gå ner under huset och stänga av vattenmaskinen för natten. Under huset är det jordigt och mörkt och man måste öppna en dörr som sedan slår igen med en smäll. Sen ska man huka sig för balkarna och gå och stänga av strömbrytaren. Det här är en vardaglig procedur som vi går igenom varje kväll.

Går inte någon av oss ner så får vi ligga och lyssna på “dunk, klatsch… dunk, klatsch” hela natten lång. Normalt ska vattenmaskinen gå på timer men eftersom strömmen går stup i kvarten så kommer timern i olag och då får man stänga av maskinen manuellt om man vill sova.

-Det är din tur, säger jag så strängt jag bara kan.
-Jag sover så bra med det där oljudet, säger maken, han vet ju att jag kommer att göra det ändå.

Ute är det svart. Under huset är det jättefarligt. Jag är rädd. Men jag går ändå.

Skenet av ficklampan gör att varenda bråt-bit förvandlas till demonerna på skräckfilmen.

Jag stänger av maskinen, vänder om, aktar mig för balkarna, ökar takten och springer ut. Det prasslar i buskarna och jag skriker, jag tror jag dör av skräck. Grannungen kom springandes vid strandtomten. Jädrans unge, vad gör han ute så här sent? Har maken anlitat honom att skrämmas eller? Jag flåsar upp för trappan och kastar mig in i hemmets ljuva ljus igen. Jag lever.

Maken skrattar och undrar om demonerna var snälla där nere.

This entry was posted in Familjeliv och vardag. Bookmark the permalink.

6 Responses to Läskiga saker

  1. Marina says:

    Låter som underlag till en ny skräckfilm!

  2. Ja det verkar ju inte så trevligt det där att gå ut mitt i natten. Lite omständigt kan tyckas. Men hoppas att du kunde somna i varje fall.. Ha en bra dag!

    • Carola says:

      Helt rätt Nicklas, ett tag så stängde vi helt enkelt av en av huvudströmbrytarna för att slippa gå ner, men då kan man ju heller inte tända några lampor på natten. En mer eller mindre desperat lösning…

  3. sara says:

    Jag kan inget annat en tycka att du är himlans modig!
    Jag hade varken våga se skräckisen eller gå ut själv sedan

    Men du våga – du modiga kvinna 🙂

    Med kärlek Sara

    • Carola says:

      Ha ha, jag modiga kvinna vågade inte jag bara gick. Och filmen var ju mer eller mindre tvångs-matad eftersom vi har kök och vardagsrum allt i ett. 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


*