Kan man läsa havet?
Visst kan man det. Havet har mycket att berätta, bara man tar sig tid att lyssna och lära sig.
Idag läste jag havet och klurade ut var en stor ansamling av snäckor och seaglass fanns. På hela den långa stranden så var det bara på den här fläcken det gick att hitta seaglass!
Det var bara att skörda läckerbitarna innan tidvattnet gjorde sitt.
Kanske har du också läst havet på något sätt?
Enligt mig är det en fantastisk förmåga att kunna läsa havet och kunskapen har otroligt många användningsområden.
Att läsa havet är inget man lär sig i skolan. Tyvärr! (Tänk vad många svenskar som hade kunnat sätta sig i säkerhet i den stora tsunamin 2004 om de hade kunnat läsa havet.) Det handlar om att se tecken som havet ger och förstå krafterna.
De bästa havs-läsarna jag har träffat var äldre Maldivianska män som i ur och skur alltid hittade rätt på Indiska Oceanen. De navigerade efter stjärnorna och andra naturliga tecken. De kunde säga hur strömmarna gick utan att någonsin hoppa i vattnet. De hittade djupa undervattensrev utan GPS och kunde alltid förutse storm. I tät dimma och häftiga regn hittade de alltid hem. Efter ett dyk så visste dessa kaptener mer om förhållandena under ytan än vad jag gjorde trots att de hade stannat på båten och jag hade varit i vattnet. De körde sina dhonis (båtar) barfota och styrde med ena foten på rodret. Jag brukade sitta och titta på deras fötter. Starka, erfarna fötter som inte slant, inte tvekade och inte visste vad skor var.
Kunskapen att läsa havet är livsviktig för många människor världen över. Jag hoppas att kunskapen om att läsa havet inte dör ut med de äldre generationerna som växte upp utan modern utrustning. Om jag, inför en resa över öppet hav, var tvungen att välja mellan teknisk utrustning och en maldiviansk gammal båtkapten, så är mitt val ganska självklart. Jag tar maldivianen, han utan skor.
Jag kommer ihåg att när vi åkte båt när vi var på Maldiverna kände jag mig aldrig rädd fast båtarna var små. Det kändes tryggt med rorsmännen fast det ibland gick höga vågor.
Annat var det med en båtresa på Vättern (med jobbet) där vi var livrädda, porslinet kastades runt (skräckupplevelese).
Så jag håller med om maldivesernas kunnande på havet. Den är ovärdelig.Hoppas den lever vidare med nya generationer.
Ja, Vättern kan vara ganska obarmhärtig också, speciellt om man har oturen att vara på en båt med en halvkompetent kapten. Inget roligt alls!
Har jobbat till sjöss sen 70-talet men kan inte påstå att jag kan “läsa havet” ;o) Men jag har en enorm respekt för det. Och min kropp känner av minsta lilla förändring på båten, i vibrationerna och liknande..
Här på vår ö (rättare sagt våra öar) har vi oxå såna där barfota kaptener som verkligen kan läsa havet. Dom har vuxit upp med det. Lärt sej av far och farfar… I deras händer känner man sej trygg.
Tina, då har du haft mycket vatten under dina fötter. Du har säkert en känsla för massor av saker som vanliga landkrabbor aldrig får uppleva 🙂 Och visst är det något speciellt med sådana kaptener som växer upp med havet!
Jag är mer lyhörd över lag för naturen nu än vad jag var tidigare i Sverige. Nu vet jag vad himlen över berget säger, jag ser på havsytan och på vindarna vad de pratar om, jag vet vad det innebär när det är tyst, jag har respekt för mullret som jordbävningarna skriker ut och jag vet att regnet är över när syrsorna spelar igen.
Människorna här lever efter naturens språk på ett oerhört starkt sätt jämfört med i “civilisationen”.
Du har så kloka ord, Carina. Man får en annan förmåga och ett sjätte sinne när naturens krafter visar sin kraft, och man lever mitt i det.
Jag tror det fanns i Sverige förut också, även idag men inte i samma utsträckning, jag tänker på landsorten, Lappland, skogarna i Värmland, dalkullorna som vandrade till Stockholm, gårdfarihandlarna på vägarna över hela landet osv. De måste ha varit lyhörda för naturen, annars skulle de inte ha klarat sig.
Nu slår vi på tv:n istället och förväntar oss att någon ska tala om vad det blir för väder!