Kan man överleva här?

Jag har hittat en koja!

Maken och jag fick eftermiddagen för oss själva och bestämde oss för att gå söderut på stranden så långt vi bara kunde. Jag hade ingen aning om att stranden faktiskt var så lång och jag tror att vi hade kunnat fortsätta om vi hade klättrat förbi några klippor. Man fick lite av en öde ö känsla eftersom vi inte direkt kände igen oss på stranden. Vi hittade kojan och jag tyckte att den var jättefin. Komiskt nog så kom det ett privatflygplan och flög över oss och jag kände mig som en överlevare som ville vifta och skrika “Tjohoo, vi är räddade!”

Kojan hade ett magert skafferi och jag vet inte hur länge vi skulle kunna överleva på den här provianten.

Här fanns också en sällskaps-nöt för ensamma dagar i solen.

Jag har en känsla av att det skulle vara lite dragigt att bo här men lite förstärkningar av väggar och tak är nog inte så svårt.

Nu slapp vi att bygga en oduglig flotte och segla ut på havet, det var bara att gå hem igen. Ganska skönt med tanke på att hela överlevnadsgrejen kändes mycket verkligt. Men jag har fått nya idéer till strand-bygge med barnen. De skulle älska en koja som den här. Och virke finns det.

This entry was posted in Ö-liv, Strandliv, Surviving paradise. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


*