Jag hatar att jaga insekter i sängen. Vidriga, sliskiga, läskiga och sticksiga. Som om inte deras närvaro vore nog, men att de sedan ska krasma och ge ifrån sig kroppsvätskor av smetig sort när de förintas gör inte saken bättre. Tro nu inte att vårt hem är invaderat av kryp, så är det inte. Men ibland händer det att jag måste upp och jaga. Igår var det en jättespindel och en kackerlacka som fick pränta med livet. Idag jagade jag en svart myra (de som bits). Myran spatserade omkring på väggen invid sängen där sonen och jag försökte ta oss en middagslur.
-Titta mamma, en myra!
Jag öppnade ena ögat för att sedan vara klarvaken på en halv sekund. Myrbett är inte trevligt och jag vill inte att den ska mumsa på oss när vi är vakna, så än mindre när vi sover. Jag försökte att peta ihjäl den med pekfingret, men myrans 300 supersinnen (eller något i den stilen) satte in och den undkom varje tafatt dödsattack ifrån mej. Jag blev irriterad på krypet som inte ville dö, så jag drämde till med hela knytnäven i förhoppning om att träffa rätt. Myr-jävulskapet undkom den raka högern och istället böjdes hela väggen i slaget (eftersom våra tunna sköra väggar inte är gjorda för knytnävsslag)
-Mamma, vad gör du?
Myran ramlade ner mellan sängen och väggen och sonen började skratta.
-Skrattar bäst som skrattar sist, du unge man!
Det är inte första gången mina familjemedlemmar skrattar åt mina försök att hålla sängen ren ifrån kryp.
I en annan bostad så hade vi ett stort myggnät över hela sängen. Tamme 17, är det inte ändå mygg därinne titt som tätt? Maken och jag låg och läste i sängen och jag jagade som vanligt ut all ohyra mer än vad jag kunde läsa. till slut blev jag så vred på pipet i örat att jag tog tidningen och drämde till myggan mot madrassen, träffade för en gångs skull och tog den döda mygg-kroppen och slängde ut den på golvet. La mig ner i sängen igen och såg att myggans ben låg kvar bredvid tidningen. Jag såg rött och slet tag i mygg-benen och slängde ut dem på golvet också, medan jag i mycket irriterad ton snäste åt den döda myggan:
-Här, du glömde dina ben!
Vilket resulterade i att maken ramlade ur sängen av skratt och släppte in tio mygg till.
Men, man får se det ifrån den ljusa sidan. Jag har inte råkat ut för en karibisk tusenfoting i sängen. Det har Carina på Dominikanska Republiken och hon styckade den med en machete. Bra gjort!
Oh, my gosh!
Du måste byta bild i rubriken 🙂 det var finare med havet…med den här bilden vill man bara scrolla ner långt långt ner. Hua…
🙂
Hej Karin, bilden på spindeln visas bara när man öppnar det här inlägget. Vilken tur va? 🙂 Havet är med på förstasidan som vanligt. Hoppas att du inte blev allt för rädd!
Du har min fulla sympati! När jag bodde på Hawaii var det en del mindre trevliga saker som kröp, krälade och flög. Stora kackerlackor som flög (kallades 747 av lokalbefolkningen;)), tusenfotingar som var giftiga och litet annat smått och gott. Tropikerna verkar vara rena himmelriket för insekter.
Hahaha så kul!
ps: Bilden i headern avskräcker mig!!!!!!!!!!