I affären där skrattsalvorna aldrig ekar

Vädret var solklart, havet låg som en spegel och båten gled fram som på mjukaste bomull. I sista minuten hade jag slängt ner barnens regnkläder i väskan, bara ifall regnet kom. Vi hade inget fordon i staden så transport skulle ske till fots (eller i vagn om man hade fördelen av att vara barn)

Vi kom fram till Marsh Harbor och då var himlen kol-svart! Vi sprang in på närmsta affär, med regnskurar nafsande i hasorna. Affären råkade vara en leksaksaffär med ett tillskott av barnkläder, husgeråd, verktyg, presentpapper och städartiklar. Personalen där är känd för att vara onormalt sur och säger aldrig ett ord i onödan. Jag tror alltid det bästa om folk och vill gärna tro att de har ändrat sig och har blivit trevliga bara de får ett trevligt bemötande.

När vi kliver in i den folktomma affären så får vi blickar som säger, “och vad gör ni här?”

-Hej, säger vi glatt!

Inget svar.

Vi går runt i affären medan barnen tittar mycket civiliserat på alla leksakerna och leker lite försynt. Personalen består av tre kvinnor som sitter och slöar bakom diskarna i mitten av affären. Det är omöjligt att ta sig fram i affären med vagn eftersom det står saker i gångarna överallt som blockerar. Ingen av kvinnorna rör ett finger för att de enda kunderna i affären kan kunna ta sig fram någonstans. Vi får överge tanken med vagnarna och parkerar dem bland lådorna. Ute har skyarna öppnat sig och regnet står som spön i backen. Regnet fortsätter likadant i 2 timmar och det slutar med att vi hittar ganska mycket trevliga saker som vi tänker köpa, trots surputtarna. Jag hittade bland annat danska småkakor i en plåtburk, såpbubblor till barnen och en massa bra förvaringsboxar. Svärmor slår på stort och köper en skruvdragare. Jag säger glatt till personalen att jag var så glad över att jag hittade småkakorna eftersom det är samma slags kakor som jag åt som barn.

Ingen svarar eller ens tittar på mig.

Vi spenderar en bra slant och tänker ta oss därifrån trots regnet. Vi har väntat i affären i två timmar och nu fick det vara nog av surputtarna. Barnens regnkläder åkte på och själva stod vi där i shorts och t-shirt och insåg att vi, förutom väldigt blöta, skulle bli nedkylda.

Då kommer svärmor på den smarta idén att fråga personalen om vi får två likadana påsar som vi just har fått våra varor nedstoppade i. Påsarna var modellen större och skulle passa bra som en liten regnjacka.

Svärmor frågar, men får bara arga blickar som utbyts sinsemellan personalen!

Hon får inga påsar modellen större, utan tilldelas två påsar modellen mindre.

-Tack så väldigt mycket, det var generöst!

(Vi hade ju bara spenderat nästan tusen spänn där så det verkade väl slösaktigt att ge kunderna ett par extra påsar. Då går dom väl back i budgeten, kan jag tro!)

Vilket ställe!

Jag krängde på mig min nya midjekorta regnjacka och svärmor bar sitt plagg på huvudet. Sedan gav vi oss ut i blötan, bort ifrån muntergökarna.