Hur är människorna på Bahamas?

Som norrlänningar, stockholmare och skåningar… Folket på Bahamas är, beroende på var de bor, mycket olika varandra. Efter en fråga här på bloggen (tack Fredja) så delar jag med mig av erfarenheter om hur människorna är på Bahamas.

Inställningen till turister och mentaliteten skiljer sig oerhört beroende på var på Bahamas du befinner dig. Jag har bott på flera öar och generellt så kan jag säga att ju mindre känd ön är, desto trevligare och gästvänligare är människorna. (Men även denna generalisering håller inte eftersom jag nu bor på en liten ö och människorna ibland kan vara väldigt… ja, vad ska jag säga… skumma!) Om du åker till en tätbefolkad ö eller huvudstaden kan du möta ganska nonchalant och otrevligt bemötande. Därmed inte sagt att alla är sådana i huvudstaden.

Det här är mina erfarenheter:

I södra Bahamas finns det en liten ö som heter Long Island. Öns befolkning hälsar på dig där du kommer och kör på vägarna och hälsar du inte tillbaka så undrar de vad det är för fel på dig! Är du ute och går så får du skjuts.

Människorna där är otroligt hjälpsamma i alla lägen. En god vän körde av vägen i en kurva ute i ingenstans och hamnade långt ut i bushen med sitt fordon. Innan han visste ordet av så kom det en man med machete (machete-män finns det ju lite här och var) och började hugga loss bilen ifrån vegetationen. Samtidigt kom en bil med dragkrok och rep och drog ut hela ekipaget till vägen igen inom 10 minuter. Så fort öborna hade konstaterat att det inte var några skador på föraren så drog sig alla tillbaka ifrån var de nu kom och låtsades som om inget hade hänt.

Vid ett tillfälle så var jag tvungen att spendera 8 timmar på en av Long Islands flygplatser (som för övrigt heter Deadmans Cay) Tänk dig nu inte en flygplats i vår bemärkelse, utan tänk dig ett nedgånget hus i storleken av en sommarstuga där dörrarna står öppna och folket sitter och väntar på sitt flyg utanför huset vid runda bord skuggade av palmblads-parasoller. Här spenderade jag 8 timmar och jag upplevde några av mina intressantaste människomöten någonsin. Jag blev bjuden på lokal frukt av förbipasserande, pratade religion med ö-bor och hörde på bagatell-grubblerier rastamän emellan. Skratt och vänlighet fanns det mycket av där.

Här nedan ser du den trevlige ägaren av Max’s Conch Bar på Long Island. Han står gärna och pratar om ditt och datt medan han lagar världens bästa Conch sallad.

För att åskådliggöra ytterligheterna måste jag ta några exempel ifrån en tätbefolkad ö där jag har bott, Freeport, Grand Bahama. Hälsar du på någon som du inte känner här så kan du förvänta dig att de tror att du vill köpa droger. Du kan också bli erbjuden att köpa droger helt apropå. Jag vill egentligen inte säga det, men som turist kan man få uppfattningen om att befolkningen är lat. Inte så att de tar siesta eller så, utan att de helt enkelt inte orkar hjälpa dig även om de råkar sitta bakom en disk där du vill handla något. Jag har varit inne i affärer och varit den enda kunden i hela affären och måste stå och vänta på att två expediter sitter och dricker kaffe bakom disken där jag står och vill betala.

Kommer du till en restaurang 15 minuter innan de slutar servera lunch, så är risken stor att du inte får någon lunch eftersom servitrisen mycket passande kommer till ditt bord just när klockan slår “lunch-stängt”.

På Burger King i Freeport så blev jag särbehandlad för att jag var vit. Varje gång jag var där så fick alla andra i kön bakom mig sin mat och jag fick alltid vänta till sist. Och när jag var den enda kvar i kön så låtsades de om som om de inte såg mig och plockade lite med andra saker innan jag fick hjälp. De pratar till dig utan att titta på dig, vilket kan vara oerhört svårt eftersom de ofta mumlar och pratar engelska med Bahamansk brytning. Ibland visste jag inte om de pratade till mig eller till någon annan. Detta gäller generellt, inte bara på Burger King.

Något som jag hörde av en gammal öbo förra året var att dagens “lathet” hos endel Bahamaner beror på gångna tiders droghandel. Bahamas har varit (och kanske fortfarande är?) en knytpunkt för droghandel. För flera generationer sedan var det många som tjänade stora summor pengar på droghandel och hela familjer kunde leva på dessa pengar i x antal generationer. Detta har enligt ö-bon gjort folket lata. Eftersom pengarna nu är slut så måste folk börja jobba som vanligt folk igen och därifrån kommer inställningen till att vara lat och inte behöva röra ett finger för sin försörjning.

Detta är naturligtvis en generalisering och alla har nog inte ärvt drog-pengar. Men i vilket fall så är det en del av vad Bahamas är idag även om det kanske inte skrivs så mycket om det öppet.

För att dra alla över en kam så kan jag säga att människorna på Bahamas är mycket religiösa (kristna). Jag gjorde misstaget en gång att säga att jag inte gick i kyrkan och då blev det en predikan av värsta sort. Bibeln åkte fram och jag skulle minsann till helvetet om jag inte erkände Gud här och nu. Kyrkor är inte svåra att finna. På en del öar finns det en kyrka i varje krök, men även spritaffärer. Hur det går ihop vet jag inte riktigt. Jag tänker då inte fråga någon heller.

Med risk för att hamna i helvetet!

This entry was posted in Bahamas - lite fakta och ganska mycket åsikter, Ö-liv. Bookmark the permalink.

2 Responses to Hur är människorna på Bahamas?

  1. SoF says:

    Kul att läsa.

    Glad tisdag!

  2. Kul att du hittade in till mig o lämnade ett par rader så att jag kunde komma o hälsa på hos dig i Bahamas 🙂
    Kul läsning 🙂
    Ha det gott i värmen !

Leave a Reply to Camilla "Lillagul" Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


*