När man vill, men inte kan göra allt

Detta händer ett par gånger om året. Det stormar fortfarande och vågorna forslar bort sanden och det samlas massor av sjögräs och skräp på de annars så fina stränderna.

Problemet är naturligtvis inte sjögräset eftersom det är en naturlig del i kretsloppet. (Man kan med fördel använda det som gödning i trädgården efter att man har tvättat av saltet) Problemet är allt skräp som fastnar i sjögräset och som sedan utgör ett hot mot fåglar, fiskar och andra djur och även människor.

Den nuvarande situationen är överväldigande och jag kan inte städa den enorma stranden själv. Första gången det här hände blev jag jätte deppad eftersom det var så mycket skräp att jag inte visste var jag skulle börja att städa. Det var så farligt på stranden att jag inte kunde ta med mig barnen dit. Det var rostiga spikar i plankor, vassa plastskärvor, trasiga glödlampor, gamla sprayflaskor, fiskelinor och annat som är mindre passande för en 2-åring och en 4-åring. Nu vet jag att det blir bättre snart när stormarna upphör. Stranden kommer att vara fin igen och det skräpet som jag och andra inte hinner städa bort kommer att forslas bort med vattnet igen, kanske för att “pryda” någon annan strand någon annanstans, där någon annan mamma låter sina barn stanna hemma ett tag. Sorgligt men sant!

Därför så har jag, dessa dagar, koncentrerat mig på att städa upp det som jag vet gör mest skada för det marina livet. De varelser som lever på stranden och i havet har ju inte någon möjlighet att skydda sig så som jag kan skydda mina barn. Vi stannar hemma för att skydda oss, men det här är ju deras hem!

Så…

Mjuk plast tar jag upp eftersom mjuk plast fastnar på korallerna och kväver dem.
Frigolit och cigarettfimpar tar jag upp eftersom fiskar och delfiner äter det i tron om att det är ätbart.
Mindre rep, och snören tar jag upp eftersom sköldpaddor trasslar in sig i dem när de kommer upp på stränderna och ska lägga sina ägg.
Runda korkar tar jag upp efter att jag läst att stora fåglar äter korkar i tron om att det är ägg och sedan dör av matsmältningsproblem.

Låt mig rapportera att det blev många, många korkar.

Så här ser våra stora fåglar ut och om jag har förhindrat att någon av dem ska behöva äta plastkorkar till middag så är jag nöjd.

Jag tycker att alla förtjänar ett tryggt hem, även fåglar.

This entry was posted in Miljö och hälsa, Ö-livsproblem, Strandliv. Bookmark the permalink.

9 Responses to När man vill, men inte kan göra allt

  1. SoF says:

    Tack Carola!
    Du får dagens miljökämpe-pris av mig.

    Varma hälsningar.

  2. Anna says:

    Vilken fantastisk insats du gör. Ett litet Nobelpris får du av mig – rakt av!

  3. Helen says:

    Oj, så härligt att läsa om någon som tänker som du! Och inte bara tänker, utan agerar, också…Du är en vardagshjälte!!
    Kram!

  4. Carola says:

    Tack snälla ni, vad gulliga ni är.

  5. Moralmammans mor says:

    Du borde få pris som miljökämpe. Om jag visste var det delades ut skulle jag nominera dej. Puss och kram

  6. Eva Henriksson says:

    Bravo!
    Skönt att få bort det värsta…..
    Hälsar Eva i Tyresö

  7. Du är så duktig och det är så skönt att läsa om någon som faktiskt gör slag i saken. Även om det bara är en piss i oceanen 😉
    Jag brukar också städa på stranden, och det är otroligt vad man hittar där. Men vår strand är ju inte så tom som din utan full med turister, så det känns lite skämmit att gå där och plocka. Men när det känns så så tänker jag att alltid är det någon som får sig en tankeställare och kanske slänger mindre efter de sett mig.
    Cigg fimpar är det som jag irriterar mig mest på. Hur kan folk bara gå där på stranden och slänga dem som om de vore luft. Ser de inte hur många som ligger och skräpar ner. Och nu har Irma börjat att äta dem också. Så det gäller att hålla koll HELA tiden.

    Hälsningar
    Yohanna, som tänker att många bäckar små…

    • Carola says:

      Jag håller med dig och ja, det är lite lättare att städa våra stränder eftersom de är tomma på folk. Jag irriterar mig också på cigarettfimpar. Jag läste någon gång en uppskattning om hur många cigarettfimpar som hamnar i havet och hur många liter vatten som en fimp förgiftar. Skrämmande. Fisken äter dessutom fimpar. Nästa tanke är: Vill vi äta fisk som har ätit fimpar? Naturligtvis inte…

Leave a Reply to Eva Henriksson Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


*