Det man inte har får man skaffa på något sätt.

Idag ska jag inte tråka ut er med snack om mjölkleverans. Idag ska jag tala om att jag sannerligen är geni på att hitta nya hobbys. Det är en skänk ifrån ovan att vara ett sådant hobby-geni på en plats som denna. Jag har sett många utländska fruar komma och gå på den här ön eftersom de inte klarar av att tänka ut saker att sysselsätta sig med. Jag däremot, jag har så många hobbys att jag inte vet vad jag ska göra med alla. Barnen får vara med på det mesta men ibland måste jag tänka mig för. Just den här tiden på året så måste jag nämligen hoppa över endel små staket i jakten på “de ruttna bananerna” som jag kallar dem, men det är egentligen inte alls ruttna bananer, för vem vill klättra staket efter sådana? Nä, det är långa bruna kapslar som hänger ifrån ett träd som heter “Royal Poinciana”.

Dessa kapslar har mognat nu och innehåller massor av snygga, hårda frön som i gamla tider har använts till att göra smycken av. Jag är besatt av att samla så många frön som jag bara kan, för att sedan göra smycken av dem när jag har råd att köpa en svindyr borr att borra hål i dem med. Under resten av året så finns det inga frön att samla så det är nu eller aldrig! Problemet är att jag inte har något sådant träd själv utan måste gå och speja efter nedfallna kapslar i andras trädgårdar. Det är där problemet ligger. Det finns ingen logik i att göra så om man är mamma till en treåring som minsann vet vad som är rätt och fel. För övrigt så klättrar treåringen det mesta ändå, så staket kan han vänta med tycker jag.

Jag skrider till verket i skydd av mörkret och det, mina vänner, är så roligt att jag inte fattar varför inga andra är ute och samlar ruttna bananer med frön inuti. Jag undrar också vem som inte vill att köksgolvet ska se ut så här varje kväll?