Det dagliga livet

Skolan har börjat igen efter juluppehållet och då tror jag i min enfald att jag ska hinna så mycket under den där tiden när jag bara har dottern hemma. Jag har hundra saker på min “att göra” lista för jag är verkligen en tidsoptimist. Vädret har varit helt fantastiskt så det har vi njutit av, först och främst. Man ska ju ta de viktigaste sakerna först.

Men idag stod jag där och insåg att jag måste ta tag i “operation 7 meter högt ruttet papayaträd” som skulle kunna vippa när som helst. Det blev några karate-sparkar på trädet i rätt riktning och sedan var det bara att ta tag i röjningen. Med en, för uppgiften opassande, handsåg (man får inte vara kräsen på ett sådant här ställe, är det en såg så kan den såga…) så sågades trädet i bitar och jag övade sedan på kast med lagom stora papayastockar så långt in i bushen som möjligt. Där det kan fortsätta att ruttna.

Under de ståtliga dagarna såg det ut så här när man tittade upp. Vi hann inte med att äta upp alla papayor som bara ramlade ner till höger och vänster.

Det var ganska svettigt jobb så jag skippade träningen idag. Kan behövas. Man kan ju inte vara upp och ner hela tiden.

Just när jag var som mest ner-jordad och ner-slemmad av papaya-träd-sav, så kom en god vän och hälsade på och hon började berätta en massa roliga historier ur verkliga livet. Jag fick skratta ordentligt så nu lever jag lite längre.